Skenbilder

Så många har det blivit. För dig som tänker påbörja ett liv som frilansfotograf tror jag det kan finnas en hel del att hämta här. Jag har jobbat inom i stort sett alla områden. Jag håller också kurser inom de flesta fotografiska tekniker du kan tänka ut. Hör av dig om du vill utbilda dig! Och titta gärna igenom denna nu 12 år gamla blogg med tips och vardagssituationer för en frilansare. Jag har gjort de flesta misstagen och hymlar inte med det, så bara leta...

Ett förslag för dig som inte kan komma på någon bra julklapp till din fotointresserade syster. Ge bort en kurs! Maila mig om önskemål så skräddarsyr jag en kurs. Digitalt eller analogt eller den gemensamma grunden för bägge. Färglära/färgstyrning, analogt eller digitalt mörkrumsarbete. Ljussättning, komposition och bildbyggnad, allmän rådgivning och stöd för nybörjaren eller den som tänker starta fotografverksamhet. Hur man bygger en kamera av ett mjölkpaket. Eller något annat mer eller mindre specialicerat område inom foto. Bara kontakta mig med önskemål så återkommer jag med förslag!  

Det kommer att bli lite ändringar här nu, då jag i kraft av min ålder och alla år som kommersiell fotograf, börjar dra ner lite på uppdragen för att åter närma mig startpunkten. Den som fanns i mitt hemsnickrade mörkrum jag tillsammans med min syster hade i en garderob under högstadiet. Det var där det började. Eller ännu tidigare, redan i 8-års åldern, då jag sparat ihop till en plastkopia av en Rolleiflex. Den där känslan av att kunna "frysa" en bit tid och plats och sedan ta med hem! Det var början för min del och den känslan vill jag gärna återfå. Jag håller på att sälja en del utrustning jag inte behöver, eller rättare sagt allt jag verkligen verkligen inte behöver för att klara av de jobb jag gör nu. Den som läst här ibland kanske sett tendenserna redan. Ryggsäcken krymper. Jag har sedan något år tackat nej till t.ex. porträttjobb och även allt sådant som liknar reportage/feature. Har bara kvar jobb som har med fastighets- och byggbranschen att göra nu och inläggen här...

Idag har det gått tio år sedan jag började skriva här om vardagen som frilans industriplåtis. Mycket har hänt. Mest på prylsidan förstås. Men även trender och mode har växlat många gånger även inom ett så pass smalt område som jag för det mesta jobbar med. Jag är i alla fall glad att det nu sedan ett par år inte längre är modernt att fotografera och redigera så att det ser ut som pastellfärgade skuggfria renderingar med affischer i fönstren :-) Mycket bättre nu då en återgång till vad jag kallar fotografisk bild har skett. Bildfilerna är väl 2-3 gånger större nu än för tio år sedan och utrustningen (då tänker jag på kamerahus mest) har genomgått ca 5 generationer på dessa tio år. Nästan det enda jag har kvar som är samma för tio år sedan, är mitt oförstörbara Gitzo stativ. Men även där ligger åtminstone kulleden illa till nu då den börjar kännas trög och klumpig och jag kanske av olika anledningar kommer att byta till Arca. I övrigt är det mesta utbytt. Har inte ens längre någon DSLR...

Märker tydligt färre bokningar nu då "mäklarsäsongen" börjar närma sig slutet för detta år. Faktiskt skönt då det frigör mer tid för eget bildarbete. De som känner mig vet att jag driver min firma Skenbild Produktion som ett slags egenskapat brödjobb, för att leva av och för att få ekonomi i min andra, eller egentligen första (efter att ha tillbringat hela ungdomen i konstskolor) verksamhet som konstnär. Jobba ihop pengarna själv och slippa söka stipendier och bidrag helt enkelt. Jag har ateljé på Glasbruksgatan 25 i Stockholm och om du som läser detta bor i närheten nästa helg (12-13/10) så har vi som jobbar där öppet hus mellan 12 och 17 de två dagarna. Gäller alltså inte endast foto utan jag jobbar i andra tekniker också. Välkommen! Se:  https://www.facebook.com/events/757605378013055/ Avslutar med några (sken)bilder från början av denna vecka.

Och vad innebär jobbet egentligen? Jag får den frågan ungefär en gång i veckan från intresserade som själva funderat på eller funderar på detta yrkesval. Nu syftar jag alltså på yrkesfotografen som varje dag jobbar med kunder i olika sammanhang. Och som förstås gör anspråk på att kunna sitt hantverk. Klagomål: Jag läser ibland i olika forum om "obegripliga" klagomål från olika kunder. I de flesta fall försvarar fotografen sig med att bilderna är tekniskt oklanderliga, skarpa, hög upplösning mm. varför kunden borde vara nöjd. Men vad betyder det eg. att vara yrkesfotograf? Enl. mitt sätt att se det så handlar jobbet om huvudsakligen tre delar, som jag delar in i procentsatser. 1. 25%: Att kunna fototeknik i allmänhet, d.v.s. att veta hur man kan åstadkomma den bild man önskar, vad för utrustning som behövs för det o.s.v. 2. 25%: Att kunna sin egen utrustning "i sömnen". Särskilt begränsningarna. 3. 50%: Att förstå vad kunden förväntar sig. VIKTIGT! Detta är d...

Varannan dag lackskor och varannan spiktrampstövlar. Men alltihopa handlar ändå om byggnader. Interiört och exteriört. Ofärdigt och färdigt. Och det är som det ska vara för det är på det området jag vill hålla mig. Försöker fasa ut allt annat, som porträtt osv. Men det är inte helt lätt. Ibland är det glest mellan jobben och då är det bra att kunna göra annat också. Men helst vill jag bara göra sådant som exempelbilderna nedan visar. Det går inte att vara bra på allt heller. Vet att jag är bra på döda ting så undviker levande då jag inte kan prestera lika bra där. Jag får helt enkelt konstatera att jag tycker hus är intressantare än människor :-)

Fick det här mailet häromdagen: Dear Ingemar, I am Fernanda Gomes and I work for a publishing house in Brasil, specialised in textbooks. I would like to license the photo attached to be published in a textbook for English learning. Would it be possible? Thank you. Kind regards, Fernanda Gomes Iconografia +55 (11) 4383-9147

Nu är det inte mer att göra än att jag kan ta ett par dagar i veckan och ägna åt egna projekt. Kommer att finnas i ateljén på Glasbruksgatan all tid jag kan avvara. Många idéer som ska realiseras. Så det kommer att bli tunnsått med inlägg i denna blogg nu ungefär fram till februari då det brukar börja springa igång igen med kommersiella jobb. Tills vidare kan den som är intresserad istället följa denna blogg , där jag skriver lite om vad jag gör av egen fri vilja och inre tvång :-) fast utan lön!

Nu har jag inte skrivit något här på snart två veckor. Orsaken är att jag faktiskt inte hunnit. Men precis som vanligt har ett 20-tal fotograferingar passerat och jag lägger upp några exempelbilder här. Vad som passerat förutom alla jobb är inflyttning i ateljé på Glasbruksgatan, som jag efter 100 år i ateljékön nu tilldelats av Sthlm stad. Rivstart blev det där med "Öppna ateljéer" som jag deltog i lite halvhjärtat, då jag inte har så mycket att komma med än. Men iaf. Timmarna rullar och därför har denna blogg blivit lite eftersatt nu. Jag har även en blogg som enbart inriktar sig på konstnärligt arbete och egna projekt. Den finns här: Synsett . Kolla gärna där med om du är intresserad av det området. Och framför allt, kommentera!

Nu börjar den där perioden på ca fem månader då mail besvaras med autosvar "jag är på semester, tillbaka till julledigheten" :-) Kanske lite överdrivet men åtminstone efter sommaren brukar det kännas så när man frilansar. Som egen enmansföretagare är en ojobbad timme också oavlönad och ibland, ganska ofta faktiskt, känns det som att alla med anställningar har konstant ledigt. Nu vet jag förstås att det inte riktigt är så. Många sliter sig in i väggen via uttalade eller outtalade krav från arbetsgivare. Den situationen slipper man som frilans. När jag jobbar 16-timmars dagar, som jag tidvis gör, så stressar det mig inte särskilt mycket. Och det beror förstås på att jag vet att allt resultat av långa dagar oavkortat blir mitt (om man bortser från skatten :-). Dessutom är inte stressfaktorn någon annan person utan bara att om jag inte ligger i så blir det inga pengar. Jag tror att ett så simpelt orsakssammanhang, som ju är grunden för allt företagande, också bidrar till att mi...

Vilket beror på en tripp norrut för att bl.a samla lite bildbyråmaterial. Här nedan några exempel (direkt ur kameran. Det blir nog lite mer redigering innan jag lägger ut till försäljning).

Harvar på. Och var försvann alla dessa år? osv osv osv. Och hur blev det så här? Jag har ju tidigare skrivit om hur det gick till med gesällbrevet . En uråldrig certifiering ingen bryr sig om idag. Åtminstone inte på mitt område, foto alltså. Nu ska jag lägga en hel helg + x antal timmar av självstudier för att få mästarbrevet i fotografi. Varför då? Tänkte på det i bilen på väg hem från uppdrag idag. Det kostar pengar och man ska jobba på vissa sätt osv för att få behålla denna medeltida certifiering som kan dras in om man inte uppfyller kraven. Så varför ska jag ha detta? Satt som sagt i bilen och funderade på vad som driver mig? Och jag kom på det!!! För första gången i mitt liv kom jag på exakt varför jag gör som jag gör :-) Här kommer det: Mästarbrevet må vara mossigt (liksom gesällbrevet) men det visar på yrkeserfarenhet. Vilken annan certifiering garanterar erfarenhet? Alltså inte bara kunskap utan färdighet också. För mästarbrevet krävs minst 10 000 timmar i yrket. Så dä...

Jobbat lite mer med min profil på SFF:s nya fotografsida. Som numer inte längre ligger på SFF:s hemsida utan på samarbetspartnern Find Creatives dito . Kanske lite trögjobbat då jag inte hittar en del funktioner, men uppdaterar och lägger till saker då och då på lediga stunder. Titta gärna in och säg sedan (här)vad du tycker!

För jag står redan på kö för mästarutbildningen :-) Detta och ett yrkeslegitimationskort kom med posten idag. Lite kul tycker jag det är i alla fall. Detta uråldriga certifieringssystem eller vad man ska kalla det. Lades ner för fotografer för rätt många år sedan. Varför vet jag inte men antar att det inte längre ansågs vara ett hantverk när digitaliseringen kom. Men nu är fotograf i alla fall ett hantverksyrke igen och jag tillhör gamlingarna som hållit på så många år att vi borde fått detta för länge sedan. Därav den plötsliga snabbheten. Så gick det med konstnären som skulle göra ett kort uppehåll med måleriet för att jobba som fotograf i några år och därmed rädda ekonomin. Nu har några år gått. Och några till. Och några till. Och plötsligt inser man att man faktiskt bytt identitet!

Kl 14.48 gick solen ner detta års kortaste dag. Då stod jag på Gåsberget (Gåseborg) och fotograferade Mälaren. Nikon D850, ISO 64, bländare 8. Råformat 14bit okomprimerat. Med 70-200/2,8. På mitt gamla Gitzostativ. 10 exponeringar i stående format vid 175mm. Bilden jag sedan satte ihop i PTgui blir 315 cm lång och 67 cm hög vid utskrift i 300dpi. Den är oskärpt här. Undre bilden nedan är skala 1:1 (om man klickar på bilden alltså) av den röda rutan på panoramat. Och den övre förstås hela panoramat fast i 2500px istället för drygt 37000. Intressant lärdom blev att Photoshop inte kan visa bilder med långsida över 30000 pixlar i .psd format. Men .tif går bra. Undrar vad detta beror på? Lite underligt att gå i skogen ensam i halvmörkret. Men skönt att jag äntligen fick till att åstadkomma denna bild jag tänkt på i flera år. Jag är väldigt förtjust i den oinsmickrande natur man möter denna tid på året.

Nu har jag jobbat som fotograf i 100 år. Tror jag. I min ungdom, (som var alldeles nyss känns det som) gick jag i konstskolor i över åtta år och identifierade mig som konstnär förstås. Master examen och allt. Fick arbetsbidrag från Konstnärsnämnden och ateljé via ateljékön. Jobbade på i några år och hade en hel del utställningar. Fick stipendier och statens konstråd köpte bilder och jag tyckte det flöt på. Även om ekonomin var usel jämfört med vilket jobb som helst nästan. Och inte blev den bättre heller, snarare sämre i takt med att mina utgifter ökade (familj, radhus, bil...) För ca 20-25 år sedan gav jag upp och lade ner konsten, fast tillfälligt då förstås. Flera anledningar, inte bara ekonomin. Jag kom ingen vart. Försökte med datorgrafik som var ganska nytt då. Inget som ledde framåt, utan bara till musarm, fuskade med lite programmering också och jobbade som lärare i digital bild på gymnasiet i ett år. Ohållbart. Måste hitta något som ger lite pengar utan att tråka ut mig. Så...

Som helt och hållet lever på sina bilder men inte vill betala för dem. Mail klipp (till min kund) nedan: " Hej, jag heter xxx och jobbar som redaktör på tidningen xxx. Till varje nummer väljer vi på redaktionen ut några favoritobjekt som vi presenterar på varsin helsida, utan kostnad för er. Detta är alltså ingen annons. Vi är nu intresserade av objektet, xxx. Vi behöver ert godkännande och högupplösta bilder (300 dpi) så snart som möjligt om ni är intresserade, tack. Ett tips är att mejla en länk eller skicka bilder med WeTransfer eller Sprend till mig. Ibland går det också bra att mejla bilderna, en eller några i taget, om de inte är för tunga. Skicka alla bilder ni visar på hemsidan så väljer vi ut vilka vi vill ha. Skriv fotografens namn också i mejlet, tack!" Jag hoppas ingen som får sådana här "erbjudanden" går på det. Många tidskrifter framställer det som en gudagåva att få vara m...

Ibland måste man skruva lite på bilderna för att det inte ska bli ett grått töcken bara (som det var i verkligheten). Tur man inte jobbar dokumentärt :-)

Vet att det blir lite ensidigt och tomt här nu. Jag hinner inte skriva så mycket om jobbet eller om fototeknik osv. Det går på räls nu och alla dagar är fullbokade. Men snart faller löven och då brukar det gå ner i varv ordentligt. Då försvinner kanske 50% av mina uppdrag, oftast den del som kommer från fastighetsmäklare. Tills dess ett par bilder från de senaste jobben (igen). En från det första jobbet på morgonen och en från det sista på kvällen. Innan jag åkte hem för att redigera.