onsdag 19 december 2018

Pixelracet.

En fråga jag ofta återkommer till men inte har skrivit om nu på ett tag. Senaste funderingen är varför alla kameratillverkarna springer åt samma håll nu och tillverkar två st. identiska spegellösa fullformatare. En med 24 megapixel och en med 45.

Bra bildkvalitet? Jovisst, men vad är egentligen bra teknisk bildkvalitet och hur många megapixlar och hur stor sensor behöver man egentligen? Jag, som är industrifotograf, har arbetat med digitalkameror sedan den första kom ungefär. De första två jag hade levererade 4 och 6 megapixlar. 4 megapixlaren lanserades som "semipro" och den andra vände sig till yrkesfotografer. Jag hade bägge kvar något år och gjorde ganska många jobb som levererades utan anmärkning. "Fullformatssensor" (24x36mm) som det kallas, fanns inte då. I "proffskameran" satt en APS-C och i den andra var det en1/2,3:a (som är samma storlek som i de flesta mobiler idag).

Och nu 15-20 år senare jobbar jag alltså till vardags med två "fullformatare" med 24 resp. 45 megapixlars sensorer. Och det är ju bra med marginaler, åtminstone om man inte kan kontrollera ljuset utan tvingas jobba i dåligt ljus utan möjlighet att använda blixtar då, en fullformat sensor ju ger ett något lägre brus vid höga ISO. Men, handen på hjärtat, hur ofta är det sådana förhållanden?
Ja för mig kan det vara det då jag t.ex. fotograferar en lägenhet och ju som modet föreskriver släcker all belysning för att bara arbeta med det naturliga ljuset. Men då har jag givetvis stativ, och kan köra på låga ISO ändå.

Leveransformat har i mitt fall under de senaste åren varit 4000 pixlar långsida på alla bilder till alla kunder. så bägge kamerorna jag använder ger avsevärt större filer än de jag sedan levererar. Ingen har någonsin klagat på bildstorleken då 4000 pixlar är overkill för de flesta användningsområden.

Så varför använder jag dessa stora och tunga kameror med ännu större och tyngre objektiv? Svaret på den frågan är att jag skulle inte göra det om t.ex. Panasonic hade ordentlig proffsservice för sina MFT kameror. Plus att det fattas några tillbehör jag skulle behöva om jag använde en sådan kamera i jobbet. Plus lite mer psykologiska orsaker jag tar upp på slutet av denna litania.

Fördelarna med MFT är många. 16-20 Mp räcker till det mesta. MFT objektiven är ofta överlägset bra och kostar hälften av fullformat. Och är dessutom små och lätta. Och jobbar man som fotograf så vet man att objektivets kvalitet är minst lika viktig som megapixlar. Det ska gå att skilja pixlarna åt också och då måste den optiska upplösningen och mikrokontrasten i objektivet minst matcha antalet bildpunkter. Hela utrustningen jag släpar på skulle halveras eller mindre både till omfång och vikt. Och pris!
Så om vi återgår till huvudfrågan, varför alla tillverkare satsar på det stora och tunga. Jag tror de känner hotet från de allt bättre mobilkamerorna som ju också börjar använda datorteknik för att bättra på t.ex. dynamikomfånget och sänka bruset de små sensorerna genererar. Kompaktkameramarknaden är död och möjligen tror tillverkarna att den döden även kommer att sprida sig upp till MFT också, trots en (enligt mig) optimal sensorstorlek för fotografisk bild i de allra flesta sammanhang.

Men vad ska vi med alla enorma bildfiler till? Vilken efterfrågan finns det egentligen? Jag tänker i alla fall göra lite blindtester under nästa år. Leverera med några MFT filer som alternativ och be kunden välja den bild som har högsta tekniska kvalitet. Jag är rätt säker på utfallet. Ingen kan se skillnaden!

Jag har ca 6-7000 bilder ute till försäljning på tre olika bildbyråer. De äldsta är från den analoga tiden då man levererade färgdia som sedan scannades av byrån. Sedan finns hela skalan från 4 Mp upp till dagens 45 (som förresten ger en öppnad bildfil på ca 130 Megabyte!).
Samma sak där alltså. Ingen tänker på vad som faktiskt är praktiskt och dagligen användbart. De flesta bilder som säljer kommer aldrig ens att tryckas, utan bara visas på www. Och då räcker det och blir över med den där gamla 4 Mp kameran jag hade!

Men om man SKA trycka stort då? Svaret från mig blir detsamma. När man tittar på en bild så anpassar man avståndet till den på så sätt att ögat kan ta in hela bilden. Om den är en meter bred så ställer man sig inte på 20 cm avstånd och tittar på den. Och på normalt betraktningsavstånd går det inte att avgöra om en tryckt/utskriven bild kommer från en 16 Mp kamera eller från en med 45 Mp.
Själv har jag kollat på olika utskriftsupplösningar och kommit fram till att ner till 120 dpi uppfattar man en bild som skarp och "högupplöst" (detta alltid felanvända ord) och ingen kan se att det inte är 300 dpi (som av någon anledning blivit standard).
Så om vi trycker med 120 dpi en bild från en 16 Mp kamera får vi en bild som är 100x70 cm! I min ateljé har jag en bild jag låtit Crimson skriva ut, den är ca 100x40 cm. Utskriftsupplösning 53 dpi. Den ser bra ut den med!

Så åter till kameraindustrin. Det är ju klart att det handlar om pengar. Kan man kränga utrustning som kostar 2-3-4 gånger så mycket som den utrustning fotografen faktiskt skulle behöva, så gör man givetvis det. Och vi handlar och läser tester som ger "toppbetyg" åt det senaste megapixelmonstret. Men om vi kollar några år tillbaka på testsajten så fanns toppbetyget med även när det var en fjärdedel så många pixlar :-). Så frågan är väl vem som lurar vem? Eller är det bara som vanligt att alla måste springa åt samma håll och skrika samma sak? För vilken fotograf på pressläktaren vågar plocka fram MFT kameran? Bland alla monsterobjektiven? Människans flockbeteende och grupptryck som vanligt (och jag är tyvärr inget undantag). Vill man vara en av "grabbarna" så går det inte att komma med nån leksakskamera även om man vet att "leksaken" hade gjort jobbet lika bra och varit snabbare och smidigare. Samma sak med en del kunder. Kommer man med flera väskor och packar upp utrustning i en halvtimme så blir det ingen diskussion om fakturan. Mycket och skrymmande utrustning är förtroendeingivande!

Avslutar med citat ur minnet från Moderskeppets intervju med Anders Petersen: "...vill ni inte titta på min utrustning också? Jag har kameran här i fickan..." (Så kan man göra när man är världsberömd).

Och till allra sist då, fyra mer än 15 år gamla bilder. Katten Findus (still alive and well) och min dotter (född -96) fotograferade av mig med 6 Mp kompaktkamera, trycken gjorda av Clear channel. Tror de där tavlorna är runt två meter breda. Kampanjen gjordes 2007.


Sista jobbet 2018 (tror jag).

Bara ett par redigeringar och leveranser kvar sen.


fredag 7 december 2018

Personalfotografering idag.

20 pers, bröstbilder. Men numer går det inte att visa sådana bilder här i bloggen. GDPR sätter stopp för det :-)

torsdag 6 december 2018

Statistik.

Kan vara kul ibland. Denna bild av pågående inbrott från 2009 har nu sålts 9 gånger och används i lika många sammanhang.
Bilden med den gäspande Findus har sålts 5 gånger från 2007 och framåt och bilden med Findus hos veterinären har sålts 6 gånger från 2010 och framåt.
Och det är statistik från Alamy images bara. Så man kan säga att Findus har dragit in lite till kattmaten. Han har dessutom varit på stortavlor i Slussens T-banestation och i tidningsannonser.





måndag 3 december 2018

Sålde en bild av vårt ställe på Öland.

Via bildbyrå. Ska bli intressant att se om den dyker upp någonstans. Byråbilder vet man ju inte vem som köpt så ibland kan de ploppa upp i olika sammanhang.


torsdag 22 november 2018

Byråbilder...

Som jag har levererat till ett gäng olika bildbyråer under en massa år. Nu dyker det upp försäljningsrapporter på bilder jag absolut inte har något minne alls av att jag tagit. Det motsatta brukar vara det normala för mig annars. Alltså att jag minns varenda bild och hur jag kände mig just då. Men byråbilderna är ju "skåpmat" som fotograferats mellan uppdrag och egna projekt, eller som extrabilder i samband med något annat. Så det är tydligt att en del av dem flyttats upp några bänkrader av minnet. Denna till exempel (en av drygt 5000 jag har hos Alamy) kan jag inte minnas ett dugg kring, måste vara typ 15 år gammal. Men den såldes för ett par dagar sedan så lite nytta gör den iaf :-)




torsdag 15 november 2018

tisdag 13 november 2018

Kul när det rullar på utan att man gör något.

Fick det här mailet häromdagen:

Dear Ingemar,

I am Fernanda Gomes and I work for a publishing house in Brasil, specialised in textbooks. I would like to license the photo attached to be published in a textbook for English learning. Would it be possible? Thank you.

Kind regards,

Fernanda Gomes
Iconografia
+55 (11) 4383-9147


tisdag 6 november 2018

Saktar in för detta år.


Bostadsfotograferingar droppar in i en jämn men mycket smal ström nu. Och själv är jag ju rätt så trött på den typen av bilder, så jag lägger inte upp fler på ett tag.

Gjorde lite bankärenden och upptäckte en utbetalning som gjorts från Alamy images. Tydligen tre bilder sålda i oktober. Jag visar ett par av dem här istället.

I morgon ska jag till Stadshuset för högtidlig utdelning/mottagning av mitt mästarbrev i fotografi :-).


torsdag 25 oktober 2018

Lågsäsong - högsäsong.

Nu är det inte mer att göra än att jag kan ta ett par dagar i veckan och ägna åt egna projekt. Kommer att finnas i ateljén på Glasbruksgatan all tid jag kan avvara. Många idéer som ska realiseras. Så det kommer att bli tunnsått med inlägg i denna blogg nu ungefär fram till februari då det brukar börja springa igång igen med kommersiella jobb. Tills vidare kan den som är intresserad istället följa denna blogg, där jag skriver lite om vad jag gör av egen fri vilja och inre tvång :-) fast utan lön!


onsdag 24 oktober 2018

Inte längre fullbokad :-)

Nu kommer en lugnare tid eftersom löven fallit och fastighetsmäklarna huttrar på kontoren istället för att vara ute och jaga mig och mina kollegor.



tisdag 23 oktober 2018

onsdag 17 oktober 2018

En och en halv vecka senare.


Nu har jag inte skrivit något här på snart två veckor. Orsaken är att jag faktiskt inte hunnit. Men precis som vanligt har ett 20-tal fotograferingar passerat och jag lägger upp några exempelbilder här.

Vad som passerat förutom alla jobb är inflyttning i ateljé på Glasbruksgatan, som jag efter 100 år i ateljékön nu tilldelats av Sthlm stad.

Rivstart blev det där med "Öppna ateljéer" som jag deltog i lite halvhjärtat, då jag inte har så mycket att komma med än. Men iaf. Timmarna rullar och därför har denna blogg blivit lite eftersatt nu.

Jag har även en blogg som enbart inriktar sig på konstnärligt arbete och egna projekt. Den finns här: Synsett. Kolla gärna där med om du är intresserad av det området. Och framför allt, kommentera!





torsdag 4 oktober 2018

Även Huddinge kan vara vackert om man har tur.

Och om man har tid att vänta in rätt ögonblick och kan hitta rätt vinkel o utsnitt. Från i går kväll, på uppdrag av Brokr fastighetsmäklare.


onsdag 3 oktober 2018

Det blev tummen ner...

...för Z6 och Z7 för min del. Jag väntar till nästa generation av Nikons spegellösa kameror innan jag byter (och då byter jag bara om de nedanstående punkterna fixats).

Orsakerna är som följer: Batterilivslängden. Nu har jag med mig 4 batterier till D850 en vanlig dag med normalt många uppdrag. Oftast använder jag två, ibland tre. Med Z7 skulle jag behövt ha 10-12 batterier med mig! Och de kostar runt 800:-/styck.

Bara ett minneskort! Jag har varit med om trasiga minneskort som inte gått att reparera ett par gånger. Skulle aldrig göra uppdrag med en kamera som bara har en kortplats om jag kan välja en som har två.

Objektivutbudet. Funkar inte alls för mig som behöver mycket att välja på på vidvinkelsidan. Och med adaptern förlorar man ju dessutom fördelen med ett mindre och lättare kamerahus.

Rapporter om jagande autofokus. Det kan vara knepigt nog ändå om ljuset är dåligt, vilket det är under vinterhalvåret i Sverige. Så försämring på den punkten är uteslutet.

DPreview publicerade precis en sensorjämförelse som visar på bandning under vissa förhållanden. Sensorn i Z7 är inte ISO-invariabel!
För mig som ofta måste ligga lite lågt och sedan dra upp bilderna i post är detta inte acceptabelt. Jag behöver kunna gå upp 2-3-4 steg vilket råfilerna i både D850 ocjh D750 tillåter utan artefakter som bandning. Dessutom visar DPreview på ytterligare en typ av bandning som kan uppstå vid starka kontraster, som motljus. Liknar faktiskt den barnsjukdom D200 hade en gång i forntiden.

Så för min del skjuts de spegellösa på framtiden vad gäller Nikon, som jag ju använder varje dag i jobbet.

tisdag 2 oktober 2018

Fortfarande fullbokad.

Ca en och en halv vecka framåt stadigvarande fullbokad denna höst. Men snart blir det mörkare, då kommer det att minska. På gott och ont. Nedan några bilder från förra veckan.




torsdag 20 september 2018

Några bilder i all hast...





Några bilder från den vecka som inte riktigt är avverkad ännu.
Nu är det kö till fotograferingarna. Kan bero på att bostadsmarknaden verkar ha repat sig. Eller så beror det på något annat :-) :-) :-)