Inte världens roligaste men...

Harvar på. Och var försvann alla dessa år? osv osv osv. Och hur blev det så här? Jag har ju tidigare skrivit om hur det gick till med gesällbrevet. En uråldrig certifiering ingen bryr sig om idag. Åtminstone inte på mitt område, foto alltså.
Nu ska jag lägga en hel helg + x antal timmar av självstudier för att få mästarbrevet i fotografi. Varför då? Tänkte på det i bilen på väg hem från uppdrag idag. Det kostar pengar och man ska jobba på vissa sätt osv för att få behålla denna medeltida certifiering som kan dras in om man inte uppfyller kraven.
Så varför ska jag ha detta? Satt som sagt i bilen och funderade på vad som driver mig? Och jag kom på det!!! För första gången i mitt liv kom jag på exakt varför jag gör som jag gör :-) Här kommer det:
Mästarbrevet må vara mossigt (liksom gesällbrevet) men det visar på yrkeserfarenhet. Vilken annan certifiering garanterar erfarenhet? Alltså inte bara kunskap utan färdighet också. För mästarbrevet krävs minst 10 000 timmar i yrket. Så där finns en förklaring.


Jag tycker det är en bra timangivelse också, för allt bildarbete faktiskt. Det tar så lång tid att göra alla felen och se dem också! Och att hitta ett eget förhållningssätt till bilderna. Dessutom kanske ungefär lika många timmar som jag hade köttat croquisteckning när jag kunde åstadkomma den här (och liknande):

Så till syvende och sist är gesäll/mästar brev av godo, som den enda certifiering jag vet som tar med i bedömningen hur många år man har i sin verksamhet. Och därmed också den enda man inte kan "tenta av". Och inte minst, något vi gubbar och tanter faktiskt har för oss själva eftersom man inte kan ha 10 000 timmars umgänge med sitt hantverk om man är 25. Alltid någon tröst för åren som kutar bort från oss så snabbt (och förresten vinner ju 25-åringarna ändå för vi äldre vill ju hellre vara 25 än ha mästarbrev om vi kunde välja :-)