Det är nu ett år sedan jag helt slutade fotografera porträtt . Jag slutade med det bl.a eftersom jag inte kände någon lust inför de uppdragen utan mest tristess. Jag ville ägna all tid åt de döda tingen istället :-) Jag hade ett antal uppdrag/år, mest från företag som ville ha personalen fotograferad, vilket jag meddelade att jag inte längre stod till tjänst med. Men jag rekommenderade istället ett par kollegor som gör sådant bättre, så skulle tro att alla blev nöjda. Nu ett år senare kan jag konstatera att jag har mer jobb än kanske någonsin inom min "kärnverksamhet" inredning, arkitektur och industri/bygg. Med andra ord tjänade jag på att säga upp kunder som stått för 10-15% av min årsomsättning. Sensmoral: man ska inte vara så rädd för att göra förändringar man känner att man vill göra, även om det kanske till en början inte verkar så smart.