Som yrkesplåtis jobbar jag naturligtvis digitalt hela vägen och har gjort så i över 20 år. I mina egna projekt har jag dock på senare år börjat återgå till det analoga (blev påmind om fördelarna när min son gick i filmskola och han och hans kompisar visade sig föredra gamla småbildskameror för stillbild).
Jag hade liksom glömt, eller förträngt det jag sysslade med i så många år innan digitalfoto föddes. Särskilt hade jag glömt hur kul det var men även de faktiska fördelarna. Som att slippa de underliga snabba högdagerklippen, där en himmel i starkt solsken övergår till turkos från blått innan den helt klipper till vitt (åtminstone Nikon har denna egenskap).
En annan skillnad jag dock inte glömt utan jobbar med varje dag är denna. Gäller naturligtvis bara för negativ film och än mer för svartvitt, men är en egenskap jag tycker är lättare att acceptera i filmversionen.
Ytterligare en annan sak är att en digital kamera oavsett antal pixlar på sensorn, helt enkelt inte kan registrera allt pga. bayerfiltret (undantaget här är kameror med Fujis Foveonsensor, om det nu fortfarande finns några sådana). Artikel om detta kan du läsa här. Kolla bärbusken i slutet av artikeln!
Sedan vad gäller allt annat i fråga om effektivitet, tillgänglighet, snabbhet osv. så är det förstås helt omöjligt att använda film i dagligt arbete. Ingen kund vill vänta och kostnaderna skulle dessutom bli sådana att ingen kund vill betala heller. Jag skulle inte klara en arbetsdag utan radiokontroller mm. som ju inte funkar med en analog kamera. Så allt har sina fördelar. Dock föredrar jag personligen den analoga bilden kanske mest för att jag med nyare digitala kameror får en lite otäck känsla av klinisk kyla eller vad man ska kalla det. Tror det är något de mikroskopiska pixlarna i sina spikraka rader och kolumner gör med min hjärna. Utan att jag riktigt kan peka på vad det är. Det är för "bra" eller vad man ska kalla det. Kameran ser mycket mer än mina ögon.
Gnäll: Sportfotograferna idag ägnar sig mer åt att leta efter osannolika vinklar eller miner hos utövarna än att skildra själva sporten tycker jag. Fågelfotografer tävlar om vem som kan återge lössen mellan fjädrarna. Mer detaljregistrering än bild. Specen för en ny kamera handlar mest om hur många bilder per sek i vilken upplösning man kan bränna av. Foto har liksom blivit "Spraying and praying" för många. Ibland känns det som om det är kameraindustrin som långsamt hjärntvättat blivande fotografer till att sluta se bild och istället se tekniska specar.
Sedan ett par år har jag återupptagit bekantskapen med analogt storformat (när jag inte jobbar). För mig den perfekta avkopplingen kombinerat med att åstadkomma bilder jag verkligen kan tycka om. Den långsamma processen att ägna mycket tid åt bilden innan jag sätter upp kameran och att sedan ägna lika mycket tid åt själva fotograferingen är något jag kan längta efter. Att fotografera digitalt däremot längtar jag aldrig efter. Det är numer lika med jobb för mig, undantaget situationer då det inte går att åstadkomma det jag vill med analog utrustning.
