torsdag 30 november 2017

måndag 27 november 2017

Identitetsförvirring.

Nu har jag jobbat som fotograf i 100 år. Tror jag. I min ungdom, (som var alldeles nyss känns det som) gick jag i konstskolor i över åtta år och identifierade mig som konstnär förstås. Master examen och allt. Fick arbetsbidrag från Konstnärsnämnden och ateljé via ateljékön. Jobbade på i några år och hade en hel del utställningar. Fick stipendier och statens konstråd köpte bilder och jag tyckte det flöt på. Även om ekonomin var usel jämfört med vilket jobb som helst nästan. Och inte blev den bättre heller, snarare sämre i takt med att mina utgifter ökade (familj, radhus, bil...)

För ca 20-25 år sedan gav jag upp och lade ner konsten, fast tillfälligt då förstås. Flera anledningar, inte bara ekonomin. Jag kom ingen vart. Försökte med datorgrafik som var ganska nytt då. Inget som ledde framåt, utan bara till musarm, fuskade med lite programmering också och jobbade som lärare i digital bild på gymnasiet i ett år. Ohållbart. Måste hitta något som ger lite pengar utan att tråka ut mig.
Så efter att ha funderat igenom alternativen blev det 100% inriktning foto. Lämnade KRO. Gick med i SFF. Kurser och utbildningar för att snart kunna jobba heltid som fotograf. Inget nytt eftersom jag alltid fotograferat. Hade mörkrum i en garderob när jag var 12-13 år. Foto som "fritt valt arbete" på högstadiet, PRAO hos fotograf osv. Så det "benet" fanns också med. Men det var liksom mer bara ett fritidsintresse, som fiske ungefär.

Slut på bakgrundsstoryn nu. Man har ju läst om de där som infiltrerat t.ex. Hells Angels för att efter tillräckligt många år plötsligt inse att man inte längre är infiltratör utan medlem! Precis så kändes det för mig för ett par veckor sedan när jag fick höra från SFF att fotograf återigen efter många år klassas som ett hantverk av hantverksrådet. Jag vet inte varför det varit borta men antar att det gällt digitaliseringen.

I alla fall så fick jag också veta att jag är "direktkvalificerad" till att få ett s.k. Gesällbrev. Gesällbrev kan man få när man anses vara utlärd inom ett hantverk och ett sådant skulle jag alltså kunna få utan att ens göra proven eftersom jag har en så mångårig verksamhet som yrkesplåtis. Lite underlig känsla. Jag som skulle jobba lite med foto vid sidan av några år bara, för att dra in lite pengar.
Åren går och plötsligt är man någon annan. En typisk fotograf var ju en gråskäggig gubbe med glasögon. Ser mig i spegeln!!! Det också...

Men jag ser det som positivt. Kunde jag inte vara konstnär så kan jag iaf vara hantverkare! Så jag ska nog skaffa det där gesällbrevet och sätta upp det på väggen. En ny identitet när det inte är jättemånga år kvar tills det är meningen att man ska sakta in (vilket jag ju inte kommer att göra frivilligt:-)
Får leta fram det gamla svartvita fotot på mig när jag var sju år och stolt står med min första kamera (en plastkopia av en Rolleiflex) runt halsen, och sätta det bredvid Gesällbrevet. Den kameran gnetade jag ihop till själv. Kostade 5 kronor. En film blev det visst sedan också (rullfilm 6x6 cm), fast jag kommer inte ihåg om jag någonsin tog någon bild med den. Det var nog mest känslan av att jag när som helst kunde stoppa tiden och ta den med mig hem. Och den känslan har jag kvar. Fast numer behöver man ju inte spara på dyr film.

fredag 24 november 2017

Första försöket porträtt med D850 (och 70-200/2,8)

Känns som om det finns nog med pixlar att ta av :-) Klicka på bilden, det är en JPEG direkt ur kameran.

torsdag 23 november 2017

Att göra idag. Eller - typisk dag för frilansfotografen.

  1. Plocka fram och testa den mobila studion för morgondagens personalporträttplåtning. Ladda batterier och se till att allt funkar med kommunikationen. Jag använder pocket wizards i "första ledet" mellan kameran och huvudljuset. Sedan slavar bakgrundsblixtarna. Inte helt pålitligt och om jag hade sådana här jobb oftare så skulle jag byta till ett annat system. Men som tidigare nämnt är porträtt något jag bara gör undantagsvis för befintliga kunder på något annat område.

  2. Ett kort utbildningsjobb, hjälp med ljus och kamerainställningar hos ett företag som själva fotograferar sina produkter. Jag har varit hos dem förut och hjälpt dem bygga studio i ett hörn. Nu har de flyttat den och får inte till bilderna. Avsätter en timme för det.

  3. En lägenhet som ska plåtas för försäljning.

  4. Kundmöte.

  5. Redigering och leverans.

  6. Ordna med årets utställningsbild för CFF:s årliga medlemsutställning. Den ska jag lämna in på måndag hade jag tänkt.

  7. Fylla i dagens fakturaunderlag inför fakturering som jag gör den sista varje månad.

onsdag 22 november 2017

Ny skamlig tidskrift.

Som helt och hållet lever på sina bilder men inte vill betala för dem. Mail klipp (till min kund) nedan:

"Hej,
jag heter xxx och jobbar som redaktör på tidningen xxx. Till varje nummer väljer vi på redaktionen ut några favoritobjekt som vi presenterar på varsin helsida, utan kostnad för er. Detta är alltså ingen annons.
Vi är nu intresserade av objektet, xxx.
Vi behöver ert godkännande och högupplösta bilder (300 dpi) så snart som möjligt om ni är intresserade, tack. Ett tips är att mejla en länk eller skicka bilder med WeTransfer eller Sprend till mig. Ibland går det också bra att mejla bilderna, en eller några i taget, om de inte är för tunga. Skicka alla bilder ni visar på hemsidan så väljer vi ut vilka vi vill ha.
Skriv fotografens namn också i mejlet, tack!"

Jag hoppas ingen som får sådana här "erbjudanden" går på det. Många tidskrifter framställer det som en gudagåva att få vara med i deras tidskrift. Efter publiceringen kommer ju jobberbjudandena att hagla! Tro inte på dem. Kanske man som ny i branschen vill synas men med gratisbilder är det  kontraproduktivt. Oseriöst. Dagen då man själv ska betala sina räkningar kommer ju också och då gäller inga gratiserbjudanden. Detta är bara ytterligare en väg tidningsbranschen hittat för att få sitt bildmaterial gratis. 
Jag mailade vidare till SFF som ska ta upp det med dem. 

Mer publicerat.




tisdag 14 november 2017

En lägenhet uppe bland taken.







Nu blir det ännu rörigare.


Redigerar företagsporträtt och ska snart åka på en nästan likadan fotografering igen. Detta område som jag försöker vältra över på Stefan Tell studsar tillbaka på mig hela tiden. Och jag kan inte säga nej...

Bildbyrånyheter blir denna gången att en bild av en plåtkruka med ljung, obegripligt nog, precis har inbringat summa: $116.61. Vem kan förstå något av detta? Dessutom tror jag det är tredje gången denna bild säljs.

måndag 13 november 2017

Blandad soppa från förra veckan.

Jag jobbade i helgen också men de bilderna ska jag redigera i morgon så kanske det kommer några exempel då. Kunder förra veckan var Brokr, Bo Stockholm, Notar, SISAB, Tradition fastighetsförmedling och Geosigma AB.







onsdag 8 november 2017

Dagisfoto.

Fick två jobbförfrågningar. Den ena om jag kan fotografera nio nybyggda förskolor för fastighetsföretaget som byggt dem. Den andra om jag kan fotografera en dagisgrupp individuellt och som gruppfoto. Tackade jag till den första och nej till den andra. Ska leta redan på en mer lämplig fotograf för att fotografera ungarna :-). Nedan halvtid i det andra projektet. Som synes så går dagisarkitekturen framåt!







Tisdag morgon. Nej, onsdag är det ju..

Upp sju, kollar bokningen. Första fotografering kl 10.00. Redigerade till kl 12 i natt. Går igenom bilderna jag skickade. Nattredigering efter en hel dags jobb brukar ge en del misstag och så var det även denna gång. Korrigeringar och skicka igen. Kunderna brukar sova på nätterna så det funkar att skicka någon bild man korrigerat på morgonen då de ännu inte hunnit ladda hem gårdagens skörd.


lördag 4 november 2017

Kaffe.

Felköp. Arvid Nordqvist franskrost. Ett ödesdigert misstag. Aldrig mer avvika från Löfbergs lila!

torsdag 2 november 2017

Bildbyrådöden.

Nu har jag inte bidragit med en enda bild, till någon av de bildbyråer jag är ansluten till, på över ett år. Ändå trillar det in ett par tusen i månaden på bildbyråkontot. Om det fortsätter så i tio år till så kan det komma att bli försvarbart att ha lagt så många timmar på fotografering, redigering, sökord mm som jag gjort. Med andra ord, när jag slutat jobba med det börjar det till sist ge något :-).
Senast sålda bild, som gav mig nästan en tusenlapp, är den här bredvid. Fråga mig inte varför just den sålde i relativt hög upplösning. Jag har ingen aning. Men det säger väl något om att det kanske är ganska bra med bilder som kan tolkas nästan på vilket sätt som helst och därmed illustrera nästan vad som helst. Vagheten kan ibland vara styrkan.

Tredje pannan kaffe och en försäkringshistoria.

Igår och idag administrationsdagar. Jag har jobbat så mycket denna höst så att jag inte hunnit med bokföring mm så nu har jag tagit två dagar "ledigt" för att hinna ikapp. Plus att jag är lite förkyld så det var rätt läge för detta. Men i morgon blir det full rulle igen. Denna tid på året brukar det bli rätt lugnt men det har inte blivit så ännu i år. Fullbokade veckor ända sedan 8/8 då jag startade upp igen efter semestern. Lite för långa dagar för att det ska vara riktigt bekvämt.
Men klaga på för mycket jobb ska man inte göra. Den stressen är positiv. Negativ stress upplever jag när jag har för lite att göra och börjar oro mig för framtiden.

För ett par veckor sedan halkade jag på blöt mossa när jag skulle fotografera ett hus. Ramlade i backen och slog sönder en D750 och ett 14-24/2,8 + en fjärrkontroll. Inte kul, men vad som till sist blev "kul" var att ännu en gång (det har hänt förr) få se hur smidigt det kan funka om man har rätt leverantörer.
Det första jag gjorde var att ringa Nikon. Svaret där blev att jag skulle vänta fem min så skulle de ringa tillbaka. Och ganska på pricken fem min senare ringde de och sade att jag skulle komma in till kontoret i Solna för de hade plockat fram ersättnings/låne utrustning åt mig att använda tills reparationerna var klara.
En timme senare var jag tillbaka på plats och kunde göra klart jobbet! Och två veckor efter det kunde jag hämta reparerad utrustning och lämna tillbaka låneprylarna (som inte kostade något att låna).

Reparationen gick på 11000:-. Skickade in fakturan till Gefvert och fick direkt svar att de ersätter den förutom självrisken på 1000:- Så till slut allt gott med minimerat besvär.

Detta var tredje gången jag utnyttjade Gefverts fotografförsäkring. En gång har lokalen jag hyrde brunnit ner och då tog de hand om ALLT på en gång och när jag ett halvår senare sammanställde hur det gått så såg jag att jag faktiskt gått lite plus på branden (om man bara räknar pengar alltså).

Det tredje tillfället var när ett objektiv gick i betonggolvet, samma sak då, låneobjektiv direkt från Nikon och sedan ersatte Gefvert reparationen på studs. För övrigt var det samma objektiv bägge gångerna :-) vilket kanske beror på att jag använder 14-24/2,8 till kanske 75% av mina jobb. Arbetshästen nr. 1!
Så kontentan av allt detta är att jag måste göra lite reklam för och rekommendera både Gefvert och Nikon. Utan att jag får något betalt eller ens tack för det :-) !