Skenbilder

 

 

Köpte en gammal Nikon EM för några hundralappar. Satte i en Ilford FP4 och roade mig under eftermiddagen. Just framkallat. Och nu vet jag inte om jag ska säga mer eftersom det kanske bara funkar på sådana som en gång i tiden började fotografera med film. Men, resultatet. Och kameran. EM var en "instegskamera" alltså så enkel och billig som en slr kunde vara på den tiden (början av 80-talet). Endast bländarförval och mycket få funktioner. Men hur känns den? Som en kamera i handen. Ett ergonomiskt utformat verktyg med rätt balans och tyngd. Exponerar dessutom korrekt trots att jag pressade den till att gå över alla exp. tider. 40 år gammal slutare och exponeringsmätare. Vad ska man säga? Jag tror inte att någon av mina svindyra jobbkameror kommer att prestera detta om 40 år. Efter min återkomst till den analoga världen för några år sedan, har jag bara velat använda mellan- och storformat för att inte snubbla på den ibland betänkliga bildkvaliteten småbild ju dessvärre har. MEN,

Frågade någon som följt denna blogg i några år. Alltså eftersom jag inte skriver så ofta nu längre. Och inte visar så många bilder heller. Svaret på frågan är nej, jag har inte lagt ner och kommer inte heller att göra det förrän jag själv läggs ner. MEN jag har bromsat in den del av min verksamhet som syns här. Jag lägger mer tid på egna projekt nu, så den renodlade industrifotografen finns bara kvar till ca 50%. Den andra delen av min verksamhet går att läsa om här  för den som vill. Och att jag inte lägger upp så många bilder längre beror på en viss leda då väldigt många av de jobb jag nu gör är väldigt lika varandra. Det blir trist med likartade bilder hela tiden. Satt..., så är det. Men jag kommer att skriva och lägga upp bilder igen när något lite ovanligare jobb dyker upp eller när jag känner mig tvungen att skriva om något tekniskt.

Bokningen är öppen från 1/8. Välkommen då!

 

 

 

 

Mer jobb än på länge, men nu är det fredag! Några bilder från veckans jobb nedan.

Zonsystemet skapades av den amerikanske fotografen Ansel Adams , som en metod för att bättre kunna kontrollera slutresultatet i analogt svartvitt foto. Slutresultatet är då alltså den slutgiltiga pappersbilden. Den bästa och mest omfattande beskrivningen av hur systemet fungerar har Adams själv skrivit i boken ”The Negative”. Boken är lätt att få tag i, trycks ständigt i nya upplagor (verkar det som), så köp den gärna. Det finns många åsikter om zonsystemet och en del säger att systemet kan användas även för digitalfoto och till och med för video. Det finns insticksprogram till Photoshop till exempel. Men enligt min åsikt är det något annat man pratar om då. Ska du s k anna och redigera i Photoshop så är det bättre att lära sig digital redigering från grunden. Faktum är att i den digitala världen behövs inget zonsystem för att t.ex. höja dynamikomfånget eller kontrollera slutresultatet. De frågorna är lösta med andra betydligt enklare metoder så varför man envisas med att kalla vissa

 

 

Från veckans jobb.

Fråga: Hur hög upplösning måste bilden ha för att tryckas i en viss storlek? Eller: Kan du skicka bilderna högupplösta? Hur många gånger har vi hört det? Det första här är att frågorna är felställda. Bildfilens upplösning är bara en instruktion till en skrivare eller ett tryckeri. Den är inte "fast" för en bildfil utan kan ändras hur man vill. Det fasta värdet som finns är antal pixlar höjd x bredd bilden är uppbyggd av. Om vi säger att bildfilens långsida är 3000 pixlar så är det lätt att räkna ut hur stor den kan tryckas i olika upplösningar. Det man brukar kalla "magasinskvalitet" är 300 ppi/dpi (ppi = pixels per inch, dpi = dots per inch, det första för en digital fil det andra från tryckbranschen, där färgen kan sägas appliceras i form av droppar/punkter). I fallet 300 dpi behövs det då 300 bildpunkter för att trycka eller skriva ut en sträcka på en tum (2,54 cm). Alltså får bilden i exemplet en längd av 25,4 cm eftersom det finns 3000 pixlar att "ta av&qu