torsdag 19 september 2013

Färgdians spår.

Funderar på mina bilder och varför jag inte blir imponerad av stort dynamikomfång (gör de flesta jobben med Nikon D800 och D800E). Men som tidigare nämnt så skulle jag aldrig välja någon av de kamerorna till mina egna projekt. Dessutom är jag allergisk mot HDR. Osäkrar revolvern så fort jag anar den tekniken i en bild. Använder det dock ibland för inredningsfoto p.g.a. separationen man kan få i mellantonerna, men aldrig i egna projekt. Varför? Tror jag kom på det idag. Jag fotograferade ju faktiskt i en massa år innan "digitaleran" började. Troligen kan jag inte komma ur färgdians grepp. Att man underexponerade ett halvt steg och gärna valde vinklar för att få grepp om ljuset. Det sitter i! Och det närmaste detta man kan komma idag är liten sensor och därmed snävt dynamikomfång. Fotografera sedan i JPEG (som jag heller aldrig skulle göra i jobbet) så blir det väldigt nära Provia eller Velvia (om man valt rätt färgprofiler)...
Så kontentan av det hela är att jag gillar när det är onaturligt på ett sätt men inte när det är det på ett annat :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar