Samma färg fast blå...

Morgonen/förmiddagen inne i stan för bildbyråplåtninger. Ett gammalt problem jag har flöt upp till ytan. Det tog mig säkert ett par år att fatta vad jag skulle plåta när jag började leverera till bildbyråer för kanske 15 år sedan. Jag fattade aldrig hur de gjorde sina urval. Konsekvent andra bilder än de jag skulle ha valt.
Samma sak händer ibland än idag. Till och med när jag fotograferar t.ex. fastigheter. Om jag inte mycket medvetet tänker på vad jag gör så kan det bli helt andra bilder än vad beställaren förväntar sig. Varför? Det tog ganska lång tid innan jag förstod det. Har man tillbringat en stor del av sin mest formbara period i livet i konstskolor (som jag gjorde) så har man också skaffat sig ett sätt, eller en metodik, när man ser på eller gör bilder. Det är där problemet finns. En konstnär ser PÅ en bild. En fotograf ser GENOM den. En konstnär frågar HUR det där i bilden är. En fotograf frågar VAD det där i bilden är. Jag tror att detta sammanfattar de problem jag hade när jag bestämde mig för att börja använda kamera istället för andra redskap för att åstadkomma bilder (och därmed kunna leva på det). Det ena sättet är inte bättre än det andra. Det gäller bara att vara på sin vakt och inte tänka att den där ytan till vänster måste vägas upp av en rörelse in där o.s.v. när man fotograferar t.ex. en fastighet. Då gäller det att inte titta på bilden utan genom den, som genom ett fönster. Och dessutom helst med "mäklarögon".