Ljus och färg.
Ibland uppstår frågan varför färgen på en fotograferad yta "inte stämmer". Frågan är egentligen omöjlig att besvara eller felställd om man så vill.
När man fotograferar t.ex. en tapet som har infallande ljus från flera källor så påverkas färgen av dessa källor.
Det kan vara kallt ljus från ett fönster i en änden och varmt ljus från en lampa i den andra. Färgerna kan då bli väldigt olika fast det förstås fortfarande är samma tapet.
En gul skåplucka i köket kan bli blågrå i ena änden, gul i mitten och orange i den andra änden. Och då tycker man att den är "fel" i färg.
Fenomenet man ser kallas erfarenhetskorrigering. Man "vet" att luckan är gul eftersom färgen den målats med var gul. Erfarenheten gör att man när man tittar på skåpluckan irl så ser den gul ut eftersom erfarenheten säger att den ska vara det. Fast den faktiskt pga det infallande ljuset är grå i ena änden och orange i den andra.
När man sedan tittar på ett foto av luckan så ser man hur den faktiskt såg ut i den belysning som var rådande under fotograferingen. Vilket är den korrekta färgen! Även om det kan vara svårt att ta till sig.
Färg är våglängder av ljus som reflekteras av ett material. Vissa våglängder av ljuset absorberas av materialet medan andra reflekteras och når våra ögon. Om det infallande ljuset, det som sedan reflekteras alltså, inte är vitt så blir inte heller de våglängder som reflekteras desamma som de skulle blivit om ljuset varit vitt. MEN vår erfarenhet korrigerar så att vi ändå tenderar att se färgerna som vi "vet" att de är.
Detta konststycke klarar inte kameran. Kameran kan bara redovisa de färger som faktiskt finns där.
Jämför med att befinna sig utanför ett hus på kvällen och se ljusen tändas i fönstren. Fönstren blir gula och oranga eller kanske blå om TV:n är på i ett rum. Vad du ser då är de verkliga färgerna. Men går du in i huset så blir genast ljuset vitt! Hjärnan/erfarenheten korrigerar. Färgerna blir fel fast du tycker de blir rätt. En digital kamera med vitbalansen inställd på auto kan också korrigera så att ljuset blir vitt inomhus. MEN, det blir då mörkblått i fönstren istället. Och omvänt, om man riktar kameran mot fönstret så blir ljuset i rummet gult. Auto vitbalans fungerar i regel men endast på mätpunkten. Kameran kan inte ha två vitbalanser samtidigt (som vi upplever att våra ögon kan). Och fotograferar man med film så måste man välja Kelvingrader för vitpunkten på filmen först. Vanligen 3200 för att få det gula inomhus vitt och ca 5000-6000 (dagsljusbalanserad) för att få det blå i fönstret vitt (tips: viktigare att få utomhusljuset rätt, om det är gulaktigt ljus inomhus stör inte det lika mycket som blå fönster. Kan tvärtom se varmt och ombonat ut).
Se nedan ett exempel på hur ljuset kan lura dig. A och B är samma färg men ser helt olika ut pga skillnaden i ljus.
Här skriver jag om Metameri som är ytterligare en komplikation i färgens och ljusets värld :-). Läs gärna det med.
När man fotograferar t.ex. en tapet som har infallande ljus från flera källor så påverkas färgen av dessa källor.
Det kan vara kallt ljus från ett fönster i en änden och varmt ljus från en lampa i den andra. Färgerna kan då bli väldigt olika fast det förstås fortfarande är samma tapet.
En gul skåplucka i köket kan bli blågrå i ena änden, gul i mitten och orange i den andra änden. Och då tycker man att den är "fel" i färg.
Fenomenet man ser kallas erfarenhetskorrigering. Man "vet" att luckan är gul eftersom färgen den målats med var gul. Erfarenheten gör att man när man tittar på skåpluckan irl så ser den gul ut eftersom erfarenheten säger att den ska vara det. Fast den faktiskt pga det infallande ljuset är grå i ena änden och orange i den andra.
När man sedan tittar på ett foto av luckan så ser man hur den faktiskt såg ut i den belysning som var rådande under fotograferingen. Vilket är den korrekta färgen! Även om det kan vara svårt att ta till sig.
Färg är våglängder av ljus som reflekteras av ett material. Vissa våglängder av ljuset absorberas av materialet medan andra reflekteras och når våra ögon. Om det infallande ljuset, det som sedan reflekteras alltså, inte är vitt så blir inte heller de våglängder som reflekteras desamma som de skulle blivit om ljuset varit vitt. MEN vår erfarenhet korrigerar så att vi ändå tenderar att se färgerna som vi "vet" att de är.
Detta konststycke klarar inte kameran. Kameran kan bara redovisa de färger som faktiskt finns där.
Jämför med att befinna sig utanför ett hus på kvällen och se ljusen tändas i fönstren. Fönstren blir gula och oranga eller kanske blå om TV:n är på i ett rum. Vad du ser då är de verkliga färgerna. Men går du in i huset så blir genast ljuset vitt! Hjärnan/erfarenheten korrigerar. Färgerna blir fel fast du tycker de blir rätt. En digital kamera med vitbalansen inställd på auto kan också korrigera så att ljuset blir vitt inomhus. MEN, det blir då mörkblått i fönstren istället. Och omvänt, om man riktar kameran mot fönstret så blir ljuset i rummet gult. Auto vitbalans fungerar i regel men endast på mätpunkten. Kameran kan inte ha två vitbalanser samtidigt (som vi upplever att våra ögon kan). Och fotograferar man med film så måste man välja Kelvingrader för vitpunkten på filmen först. Vanligen 3200 för att få det gula inomhus vitt och ca 5000-6000 (dagsljusbalanserad) för att få det blå i fönstret vitt (tips: viktigare att få utomhusljuset rätt, om det är gulaktigt ljus inomhus stör inte det lika mycket som blå fönster. Kan tvärtom se varmt och ombonat ut).
Se nedan ett exempel på hur ljuset kan lura dig. A och B är samma färg men ser helt olika ut pga skillnaden i ljus.
Här skriver jag om Metameri som är ytterligare en komplikation i färgens och ljusets värld :-). Läs gärna det med.
Bilden med de grå rutorna använder jag i bildsalen. Samma succé varje gång.
SvaraRadera