Lång, tråkig teknisk artikel. Bara för fototeknik intresserade :-)
"Window pulling" är ett uttryck alla fastighetsfotografer känner till och har brottats med. Kort så betyder det teknik för att bevara täckningen i fönstren när man fotograferar ett rum.
Det finns olika metoder att för att uppnå detta och en av de vanligaste är att man tar en bild med blixtljus direkt riktat mot fönstren, för att sedan i redigeringen använda den bilden som mask (i ett lager i läge mörkare med svart lagermask och vit pensel för att ta fram fönstret). Denna artikel ska handla lite om att ta den bilden.
Jag har i många år jobbat med Nikon och Nikon speedlights. Har f.n. en väska med fem SB800 - SB910:or samt Pocketwizards och "off camera" kabel. Anledningen till detta val framför studioblixtar eller de nya Profoto batteridrivna, är utrymme och bärbarhet. När man fotograferar för fastighetsmäklare, byggbolag eller stylister är det oftast bråttom. Stylisten går ut, jag går in. Två timmar senare är jag på nästa jobb!
En annan sak man måste ta med i beräkningen vid denna typ av jobb är parkeringsplatser. 90% av mina jobb görs i områden där det kan vara näst intill omöjligt att hitta parkering i närheten. Så det blir inte några vändor till bilen för att hämta prylar, utan allt ska kunna bäras med i en ryggsäck.
Men, åter till ämnet. Nikon Speedlights är mycket kapabla och absolut förstavalet för t.ex. reportage e.dyl. Även för det mesta fullt tillräckliga för att lysa upp en lägenhet med medelstora rum samt för att få den där utbrända fönsterbilden man vill ha för att få full täckning. MEN, inte alltid. Det finns tillfällen då man önskar sig mer "kräm" och det inte funkar med att ställa upp flera blixtar. Och nu kommer reklamen! (som jag inte får något för :-( )
Jag har precis köpt två st. Valimex Lightshooter 180. (180 står förstås för 180Ws). Testade igår och fortsätter testandet idag. Första intrycket är att man har en studioblixt i handen och den är inte mycket större än en SB-910! Med denna blixt blir det inte några behov av att ratta upp ISO utan 100 funkar rakt av. På full effekt bränner den ut fönsterkarmar på andra sidan jordklotet (känns det som).
Jag köpte förstås också radioremoten och den är rena föredömet. Pocketwizards som jag annars använder när kabel inte räcker (Nikon CLS är oanvändbart när man har bråttom) är för komplicerade och opålitliga tycker jag. Det har hänt många gånger att de inte funkat och man får starta om allt för att få fart på det igen. Valimexen har bara av och på knapp samt blixtstyrka och kanalval. Funkade klockrent igår och intrycket är att det är lika enkelt som att jobba med en gammal Pro Compact 300 e.dyl. förutom att man kan ställa om blixtstyrkan på remoten också. Superenkelt alltså. Inget utrymme för misstag!
Det enda jag märkte igår som störde mig lite är att ljusbilden blir ganska snäv. En aning mer riktad än med en speedlight. Men det är ju såklart en vanesak.
Detta var en första rapport. Fortsättning följer när jag använt dem några veckor och (förhoppningsvis inte) hittat svagheterna!
Det finns olika metoder att för att uppnå detta och en av de vanligaste är att man tar en bild med blixtljus direkt riktat mot fönstren, för att sedan i redigeringen använda den bilden som mask (i ett lager i läge mörkare med svart lagermask och vit pensel för att ta fram fönstret). Denna artikel ska handla lite om att ta den bilden.
Jag har i många år jobbat med Nikon och Nikon speedlights. Har f.n. en väska med fem SB800 - SB910:or samt Pocketwizards och "off camera" kabel. Anledningen till detta val framför studioblixtar eller de nya Profoto batteridrivna, är utrymme och bärbarhet. När man fotograferar för fastighetsmäklare, byggbolag eller stylister är det oftast bråttom. Stylisten går ut, jag går in. Två timmar senare är jag på nästa jobb!
En annan sak man måste ta med i beräkningen vid denna typ av jobb är parkeringsplatser. 90% av mina jobb görs i områden där det kan vara näst intill omöjligt att hitta parkering i närheten. Så det blir inte några vändor till bilen för att hämta prylar, utan allt ska kunna bäras med i en ryggsäck.
Men, åter till ämnet. Nikon Speedlights är mycket kapabla och absolut förstavalet för t.ex. reportage e.dyl. Även för det mesta fullt tillräckliga för att lysa upp en lägenhet med medelstora rum samt för att få den där utbrända fönsterbilden man vill ha för att få full täckning. MEN, inte alltid. Det finns tillfällen då man önskar sig mer "kräm" och det inte funkar med att ställa upp flera blixtar. Och nu kommer reklamen! (som jag inte får något för :-( )
Jag har precis köpt två st. Valimex Lightshooter 180. (180 står förstås för 180Ws). Testade igår och fortsätter testandet idag. Första intrycket är att man har en studioblixt i handen och den är inte mycket större än en SB-910! Med denna blixt blir det inte några behov av att ratta upp ISO utan 100 funkar rakt av. På full effekt bränner den ut fönsterkarmar på andra sidan jordklotet (känns det som).
Jag köpte förstås också radioremoten och den är rena föredömet. Pocketwizards som jag annars använder när kabel inte räcker (Nikon CLS är oanvändbart när man har bråttom) är för komplicerade och opålitliga tycker jag. Det har hänt många gånger att de inte funkat och man får starta om allt för att få fart på det igen. Valimexen har bara av och på knapp samt blixtstyrka och kanalval. Funkade klockrent igår och intrycket är att det är lika enkelt som att jobba med en gammal Pro Compact 300 e.dyl. förutom att man kan ställa om blixtstyrkan på remoten också. Superenkelt alltså. Inget utrymme för misstag!
Det enda jag märkte igår som störde mig lite är att ljusbilden blir ganska snäv. En aning mer riktad än med en speedlight. Men det är ju såklart en vanesak.
Detta var en första rapport. Fortsättning följer när jag använt dem några veckor och (förhoppningsvis inte) hittat svagheterna!
Kommentarer
Skicka en kommentar