Bara utsikten.
Plåtade en lägenhet som nog är nära mitt "all time low" igår. "Nyckeljobb", dvs jag fick nyckel och adress av mäklaren bara och åkte dit ensam.
Det var så skitigt att jag började nysa av dammolnen när jag öppnade dörren. När jag sedan öppnade badrumsdörren var det nära att jag fick springa ut. Lukten. Och fullt av prylar. Intressantast var nog ett par faktiskt mögliga(!) gummistövlar som var intryckta bakom toastolen med en tomflaska i den ena. Och resten av lägenheten gick i samma stil. Tände taklampan men släckte genast igen eftersom det började osa bränt. 30-40 min röjning för att få några fria vinklar, därefter 20 min fotografering och ut! Men utsikten var bra iaf. Visar en utsiktsbild här och säger inte något mer om vad detta var för jobb :-). Resten av bilderna bär spår av hur det blir när man plockat bort 100 prylar och det ändå fanns en kvar som man inte såg (eller inte orkade se).
Men den verkliga knorren på denna historia är att när jag kom tillbaka till mäklarkontoret för att lämna nyckeln, och tänkte berätta för mäklaren hur det såg ut, mötte han mig med beskedet att han redan sålt lägenheten under tiden jag var där och fotograferade och därför inte längre behövde några bilder!
Och det är nu det blir lite svårt. För jag har alltid haft argumentet att om man inte städar och gärna stylar lite också, så betyder det självklart mindre pengar i plånboken för säljaren. Färre kommer på visningen och färre blir intresserade köpare om bilderna inte visar ett objekt från sin allra bästa sida. Städning och rensning från onödiga prylar är liksom förutsättningen för en lyckad fotografering och en lyckad fotografering är förutsättningen för många intressenter och budgivning! Men i detta fall så funkade ju inte det orsakssammanhanget. Säljaren struntade uppenbarligen i hur det såg ut men sålde i alla fall. Köparen brydde sig inte heller. Trend eller undantag? Är det bostadsbristen som börjar visa sig?
Det var så skitigt att jag började nysa av dammolnen när jag öppnade dörren. När jag sedan öppnade badrumsdörren var det nära att jag fick springa ut. Lukten. Och fullt av prylar. Intressantast var nog ett par faktiskt mögliga(!) gummistövlar som var intryckta bakom toastolen med en tomflaska i den ena. Och resten av lägenheten gick i samma stil. Tände taklampan men släckte genast igen eftersom det började osa bränt. 30-40 min röjning för att få några fria vinklar, därefter 20 min fotografering och ut! Men utsikten var bra iaf. Visar en utsiktsbild här och säger inte något mer om vad detta var för jobb :-). Resten av bilderna bär spår av hur det blir när man plockat bort 100 prylar och det ändå fanns en kvar som man inte såg (eller inte orkade se).
Men den verkliga knorren på denna historia är att när jag kom tillbaka till mäklarkontoret för att lämna nyckeln, och tänkte berätta för mäklaren hur det såg ut, mötte han mig med beskedet att han redan sålt lägenheten under tiden jag var där och fotograferade och därför inte längre behövde några bilder!
Och det är nu det blir lite svårt. För jag har alltid haft argumentet att om man inte städar och gärna stylar lite också, så betyder det självklart mindre pengar i plånboken för säljaren. Färre kommer på visningen och färre blir intresserade köpare om bilderna inte visar ett objekt från sin allra bästa sida. Städning och rensning från onödiga prylar är liksom förutsättningen för en lyckad fotografering och en lyckad fotografering är förutsättningen för många intressenter och budgivning! Men i detta fall så funkade ju inte det orsakssammanhanget. Säljaren struntade uppenbarligen i hur det såg ut men sålde i alla fall. Köparen brydde sig inte heller. Trend eller undantag? Är det bostadsbristen som börjar visa sig?
Kommentarer
Skicka en kommentar