Den fjärde dimensionen.

Ibland är det lite sorgligt eller vemodigt att vara plåtslagare. Jag fick igår ett uppdrag av ett fastighetsföretag. Uppdraget gäller att fotografera miljöbilder och några utsikter som ska användas vid försäljningen av ännu ej byggda hus. På tomten står idag ett hus som ska rivas och det är det som är lite trist. Huset är vackert, byggt med detaljomsorg av någon som lagt ner hela sin själ. Trädgården också. I flera etage och med trappor och olika sittplatser varav två med fast byggda grillar/spisar.
Utsikt över Mälaren från balkongen. Syrenhäck runt huset och två stenlagda infarter. Egen liten stenbyggnad för soptunnan o.s.v. Allt byggt med kärlek och tanke, allt förfallet och bortom renoveringsmöjlighet (skulle jag tro). När man går omkring i trädgården kan man höra röster... De som bott här. Vuxit upp här. Nu rivs det och på den stora tomten kommer tre nya bostadshus att byggas.