Workshop funderingar.

Tittar på en målning gjord på 1800-talet. Den föreställer en grupp människor på picknic. Tänker på konstnären, ateljén, materialet, hur motivet återges, kompositionen, färghanteringen, ljuset. Hur livet var ute i samhället och för just denna konstnär? Knappt en tanke på hur livet var för de avbildade personerna, de är långt borta från verkligheten, bildelement som de är. För målningen är ett föremål jag tittar PÅ och inte igenom.

Tittar på ett foto från 1800-talet. Det föreställer en grupp människor på picknic. Tänker på hur det var på denna picknic. Vad pratade man om? Hur var personerna på bilden? Hur var livet för dessa personer? Knappt en tanke på hur livet var för fotografen. För fotot är ett starkt tidsbundet fönster jag tittar IGENOM och inte ett föremål jag tittar på.

Det är de stora skillnader jag märker på bildsynen när jag är betraktare. När jag är bildproducent blir detta ännu tydligare, fast på ett lite annat sätt. Med fotografögon letar jag efter motiv men med konstnärsögon letar jag efter förevändningar för att få praktisera de kunskaper om färg, form, komposition och bildbyggnad som jag genom år av plugg och jobb skaffat mig.

Där kanske det ligger en skillnad till (det här är ostrukturerade tankar jag skriver ner allt eftersom de kommer).
Om jag har en häst framför mig så räcker den och blir över som förevändning för måleri, men har jag en häst framför mig och kameran i handen så börjar jag leta efter intressanta bildvinklar, utsnitt, var ska jag stå för att få det bästa ljuset? Vad vill jag ha med? Vad säger just denna bild om nuet? Finns det något i förgrund eller bakgrund som ska tas med eller uteslutas för att understryka berättelsen? Kan jag vänta ut något speciellt ögonblick? Ska jag vänta på ljuset? Är det bråttom? Kanske bäst med en bildserie för att få sagt det jag vill säga.

Men står jag där med färger och penslar så börjar jag titta på mellanrumsformer och färgformer. Vad är det för form som bildas där under magen på hästen? Hur ser formen mellan hästens nacke och ladugårdsdörren ut? Hur kan jag återge hästens placering i rummet? Kanske måste färgerna vara helt andra än i motivet. Jag kan flytta hästen framåt mot bildytan genom att använda kallare färger i de ytor som ska vara bakom, eller jag kan placera hästen genom ljus och skugga och överskärningar. Troligen använder jag alla de metoderna för att gestalta rummet. Troligen vill jag inte säga något alls om hästen utan bara åstadkomma en måleriövning som säger något om målningen själv och kanske om mig. Som instrumental musik. Musiken strävar inte efter att exakt återge något ljud i naturen.

Olika sätt att se för att åstadkomma en bild, och den fotografiska bilden säger något om ögonblicket, tiden och motivet medan målningen säger mycket mera om målaren än om motivet och ganska lite om tiden.
För fotografiet är motivet allt medan det för målaren mer är ett material att utgå från. Ett foto är alltid främst ett tidsdokument medan en teckning eller målning främst är ett föremål.

Så var vill jag komma med allt detta? Jo min fråga är om dessa synsätt går att förena? Jag försöker göra det i mina privata bilderbloggar (här, här och här) med kamera och i mina skissböcker med penna och pensel. Vet inte om det egentligen går men det får vara ett pågående experiment utan svar.

Jag planerar i alla fall, tillsammans med en curator från Göteborg, att hålla någon form av kurs eller workshop i detta ämne, kanske senare i år. Tanken är att göra det i sydfrankrike vid ett konstnärscentrum där (den som är intresserad kan höra av sig till mig).
Som framgår av texten här är det ganska lösa tankar och det är förstås långt till en kursplan, men en idé som skulle kunna vara intressant är att ha en dag utan kamera för fotografer och en dag med kamera för konstnärer. Dagen utan kamera kanske med collagematerial i form av gamla tidningar, limstift och papper. Förutsättningslöst men med tanken på att deltagarna ska komma lite längre i sin bildsyn och kanske kliva över eventuella staket som hindrar.

Om workshopen är två dagar och man på dag två byter tillbaka till sitt vanliga arbetssätt och material, har man då fått lite andra tankar om sitt bildskapande? Eller kanske gjort framsteg?

Är detta en vettig idé? Svara gärna i kommentarsfältet. Vill du vara med? Maila.