Byråbilder och andra bilder.

En fundering. Jag har plåtat "byråbilder" i över 15 år nu. Har tusentals ute till försäljning. I dag kom en säljrapport från en spansk bildbyrå jag sällan säljer något genom, men nu var två bilder sålda och då kommer jag in på dagens ämne. Hur påverkar fotografens "tillstånd" bilden? Det finns spaltkilometer skrivet om vilka bilder som säljer och de flesta som håller på med bidlbyråförsäljning vet nog ung. vilka bilder det handlar om. Men, jag vill bena upp det lite mer och komma in på lite hokus-pokus...
Jag tar mina egna bilder som exempel. Mina bildbyråbilder har tillkommit på två sätt. Det ena - kolla "wanted" listan och försök göra sådana bilder, kosta vad det vill ifråga om arrangemang o.dyl. Funkar ibland men inte alltid. Det andra - ta med kameran på semestern.

Jag tycker jag kan urskilja ett mönster med mina bilder. Jag minns alltid hur jag kände mig när jag fotograferade. Alltid, även fast jag har tiotusentals bilder arkiverade. Jag minns inte när det var, ibland inte var det var eller något annat kring fotograferingen om inget särskilt hände. MEN, jag minns alltid känslan jag hade när jag tog bilden. Och detta är dagens ämne. Om jag plåtar en maskros med fullt pådrag med ljussättning, bakgrunder o.s.v. men inte tycker det är kul, eller tom mår dåligt av någon anledning vid fotograferingstillfället, då kan jag nästan vara säker på att den bilden kommer att sälja dåligt. Tvärtom, mår jag bra så ökar detta chansen till försäljning. Ovetenskapligt men jag vet att det är så i mitt fall. Bara att titta på försäljningsstatistiken. Har jag två nästan likadana bilder så är det den där jag mått bäst vid fotograferingstillfället som säljer...

Om man gör bilder med andra tekniker, tecknar eller målar t.ex. så vet man (jag) att jag måste må bra för att resultatet ska bli bra. Annars är det ingen idé att ens gå till ateljén. Men när man fotograferar? Är det faktiskt så att fotografier kan förmedla mer av fotografen än vi tror? Jag vet inte. Detta var en fundering bara. Dock vet jag ju att de bilder jag tagit då jag mått bra, haft ledig tid framför mig, inte haft några speciella krav på mig i närtid o.s.v. är de som säljer. Så jag drar den slutsatsen för min egen del. Alltså - försök ordna livet först och gör bilder sedan. Tänk inte "Jag ska vara konstnär!" kosta vad det kosta vill för mig själv och min omgivning. För det är inte något kreativt klimat. Lev ett liv istället - så kommer det också att finnas en historia att berätta!