söndag 27 mars 2011

Teknik. På förekommen anledning...

...frågan dök upp från en läsare. Bilden i förra inlägget, från Enköpings Bilskadecenter, är ju helt raktecknande i perspektivet. Kameran/horisonten bör alltså befinna sig i höjd med mitten av bilden, där de två glasytorna möts. Det gör den inte. Den står på golvet stadigt på ett Berlebach trästativ med en kulled som håller för 20kg. Naturligtvis med hjälp av vattenpass helt vågrätt och helt utan "tilt". Perspektivet beror på att ett restituerbart objektiv använts. Nikkor PC-E 24/3,5. Ett sådant objektiv kan shiftas, d.v.s. att frontlinsgruppen kan förskjutas i förhållande till den bakre gruppen. På så sätt kan man flytta bildplanet upp, ned eller i sidled utan att luta kameran. Och därmed slipper man de "störtande" linjer som uppkommer i bilden om man lutar kameran. Se bilden, visserligen fel kamera och objektiv men principen illustreras.

Hela VW jobbet kommer att göras med Nikon D3x och PC-E 24/3,5. Dels för att få så bra sammanhållning som möjligt mellan de olika anläggningsbilderna och dels för att D3x har det stora dynamikomfång som behövs för att kunna arbeta utan blixtar i t.ex. verkstadsmiljö.

Eftermiddag och tillägg efter ytterligare frågor. Det där med dynamikomfånget nämnde jag därför att jag genom provplåtningar tidigt förstod att det inte kommer att funka att ljussätta denna typ av lokaler (glasväggar, krom, stål, blankpolerad lack o.s.v.), dessutom: De ÄR redan ljussatta av anläggningsarkitekten! Så inget ljus alls används förutom det befintliga. Om man då exponerar efter de mörka partierna blir förstås högdagrarna överexponerade. MEN, försöker man att hålla koll på detta någotsånär så går det att hämta tillbaka teckningen i högdagrarna i ett, till ett och ett halvt steg från råfilen! Tvärtom går inte då det är så få tonsteg att "dra i" på den mörka sidan. Alltså praktiserar jag "expose-to-the-right" regeln, som en del kritiserar men som faktiskt i praktiken är häpnadsväckande effektiv i kombinationen D3x och Capture NXII (och råformat naturligtvis, med JPEG blir det helt fel). Möjligen använder jag ibland också upplättningsblixt i mörka hörn.

Av liknande skäl vitbalanserar jag inte heller. Vitbalansen står på auto hela tiden men jag ser till att ta testbilder med colorchecker card i de olika miljöerna för att kunna vitbalansera i Capture NXII efteråt när det behövs. Oftast är det bara i verkstadsmiljöerna det behövs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar