måndag 18 april 2016

Detaljbilder.

När man fotograferar för fastighetsförsäljning, mäklare eller byggföretag, fastighetsbolag, är uppgiften att ge en bild av fasaden, interiören/planlösningen, läget och de fasta installationerna som hur badrum och kök ser ut t.ex. Men lika viktigt kan det vara att förmedla ett intryck. En känsla av hur det är att vara där, inte bara hur det ser ut. Det kan man försöka göra på lite olika sätt. Ljuset är viktigt men inte alltid påverkbart. Vädret kan man ju inte göra så mycket åt. Dock viktigt att visa hur ljuset faller inomhus, utan att påverka det för mycket med blixtljus eller annat.
En annan metod man kan använda sig av är detaljbilder. Gärna kombinationer av helhet och detalj. T.ex. rum/material/golv eller takdetaljer. Här kan man också gärna använda lite humor om det är möjligt. Kanske genom att arrangera leksaker eller annat på ett sätt som säger något mer än bara visar hur det ser ut. Visserligen kanske sådana bilder säger mer om fotografen än om objektet men då får de göra det. Man kan inte utplåna sig själv när man fotograferar även om det på just detta område kanske är önskvärt :-)







AIPHONE!




fredag 15 april 2016

Ytterligare en vecka i fastighetsbranschen.

Och 12 objekt till fotograferade och levererade. Skönt att slippa all marknadsföring och i stället ha fullt upp med att "hålla ifrån sig". Orkar inte lägga upp flera sådan bilder nu. Den som läser denna blogg borde veta nu hur mina bilder inom det området ser ut. Det finns så det räcker av dem här om man klickar på Fastighetsfotografering här till höger. Så i stället över till "hobbykameran" Nikon 1 system.




Fortsätter mina kommentarer om Nikon 1 med denna: En till likhet med film/småbild. Man måste framkalla bilderna! Jag har ju knappt tid att använda denna lilla kamera pga fotografering på dagarna och redigering på kvällarna, men igår tog jag mig iaf tid att hjälpa min dotter på hoppbanan.
Tog några bildserier med 20 bild/sek. i NEF och JPEG. Sedan när jag öppnade i Bridge och grundkorrigerade NEF-filerna - vilken skillnad! Häst och ryttarinna i direkt skarpt motljus, inga problem. Täckning överallt. Det blev faktiskt en överraskning att dynamikomfånget var så stort som det faktiskt är. JPEG filerna var mycket sämre. Så ännu en likhet med film upptäckt. Man får tänka i de banorna, alltså att bilderna ska framkallas efter fotograferingen. Vilket för mig är ytterligare en inspirationskälla.

tisdag 5 april 2016

Livstecken.

Livstecken från bildbyråerna blir allt mer sällsynt, men en och annan bild blir ändå såld varje månad. I mars bara dessa tre.




måndag 4 april 2016

Kompakt igen.

Jag har ju vid flera tillfällen skrivit om min dragning till kompaktkameror trots de begränsningar de har och nu skriver jag om det en gång till! Denna gång om Nikon 1 systemet. Jag är sedan några månader ägare till en Nikon 1 J5 med två fasta brännvidder motsvarande 28 och 50 samt en telezoom. Allt ryms i en liten väska som knappt väger något alls. Den har jag alltid med mig när jag är ledig och slipper bära tungt och stort till jobben.
Jag fotograferar i princip aldrig med DSLR:er på min fritid. Numer blir det bara Nikon 1. För mig kommer dessa små kameror med alla sina begränsningar närmare det som fick mig att bli så fascinerad av foto redan i barndomen. Bilderna påminner en hel del om vad man kunde få ut av en småbildskamera. Bruset liknar mycket kornigheten i filmen. Dynamikomfånget och färgåtergivningen en N1 kamera ger, är nära det jag kunde få ut av en rulle Kodacolor eller Velvia eller Provia.
Jag saknar nog det analoga fotograferandet en hel del. Begränsningar kan ofta vara en sporre för att hitta nya vägar när man fotograferar eller jobbar med bild i andra tekniker.

De kameror jag använder i jobbet har långt bättre bildkvalitet än N1 systemet. Eller har de det? För vad är egentligen bildkvalitet? Ibland när jag jobbar med en bildfil som verkar ha ett oändligt dynamikomfång och en upplösning och detaljrikedom som vida överstiger vad mina ögon klarar av när jag tittar på samma motiv, så infinner sig ett slags, nästan äckel. Eller vad man nu ska kalla det. Jag får en känsla av klinisk laboratoriemiljö eller något i den stilen. Långt bort från det som i min värld är bildkonst, eller fotografisk bild för den delen. Att kunna blåsa upp en bild över en vägg och ha med alla detaljer som jag inte kunde se innan jag tittade på bilden i skala 1:1 är egentligen inte något jag strävar efter. Jag tycker inte en sådan bild riktigt är en bild längre. Det är mer som en instrumentell kall redovisning av verkligheten!

Nu är det ju sådana bilder man kan leva på om man som jag är "hantverksfotograf". Bruksbilder för olika ändamål i teknisk kvalitet som tillåter många olika användningsområden. Men för mig är detta egentligen inte foto!

Se på Josef Sudek. Inte alltid skarpt och inga jätteförstoringar. Men det är bilder som förmedlar något starkt. Som får en att drömma sig in i den världen där han var med sin kamera.
Jag hittade förresten en artikel om just Nikon N1 systemet, skriven av fotografen Thomas Stirr. Han beskriver en hel del av det jag också känner och tycker. Speciellt det där att en kamera som är så pass liten och lätt och snabb liksom aldrig kommer "i vägen" för mitt fotograferande. Det finns inga hinder, som tyngd, format, skrymmande kringutrustning o.s.v. och inte minst det där att inte dra uppmärksamheten till sig med en jättekamera :-)
De bilder jag producerat genom åren som jag själv tycker är bra finns i mina bilderbloggar Stockholm Suburban Life, Everyday Memorials och In Transit (pågående). Få bilder i dessa bloggar är tagna med DSLR.
Vad tycker du? Blir det bättre bilder med 50 megapixel, stativ och ett 5-kilos objektiv? Och i så fall, vad är det som är bättre? Med själva bilderna alltså, inte med den tekniska kvaliteten. Är upplösning en kvalitet i sig? som jag en gång läste att en modefotograf sagt. Enligt mitt sätt att se så visste den fotografen något om teknik och om bildförsäljning/marknad/kundkrav men inte så mycket om bild :-)

lördag 2 april 2016

Helga vilodagen.

Nu ligger jag på soffan. Denna helg ska jag stanna här. Hela påsken och även helgen innan har varit jobb. Det har för tredje gången i mitt frilansliv tippat över mot fastighetsfotografering. Verkar komma i cykler på ett år, sen andra jobb i två år, sedan ett år fastigheter igen o.s.v. Dock den säkraste inkomstkällan. Folk slutar ju inte att flytta. Och nu när jag inte jobbar via någon förmedling utan bara direkt mot några mäklare och ett par fastighetsbolag, så försvinner inte någon förmedlingsprovision heller. Dessutom anlitar nästan alla mäklare jag jobbar för stylister, så ofta går stylisten ut när jag går in och det underlättar ju arbetet ganska rejält :-)