söndag 20 mars 2016

Om en skulpturgrupp.

Många gånger, på promenad med kamera eller skissblock, har jag passerat förbi dessa skulpturer.
De är mina favoriter i Hässelby. Varje gång säger de något nytt.
Nu senast passerade jag på internationella kvinnodagen. Då mötte jag kvinnan med en vattenkruka balanserad på huvudet. Formen försvinner och kommer tillbaka. Krukan och huvudformen blir samma, byter plats, försvinner. Det konvexa blir till konkavt och de omvända formerna finns tillvaratagna i egna små skulpturer vid sidan av! Som om konstnären tyckte synd om det överblivna och gav det en egen plats i rummet. Eller flera förresten. Som sedan växlar till att vara huvudverket och tillbaka igen.
Det hela är stramt stiliserat, renodlat. Jag hör Miles Davis inom mig när jag går förbi. De där liksom uträtade och nystrukna tonerna, klart åtskiljda och renodlade. Inget skräp, inga utsmyckningar utan bara det nakna nödvändiga. Strukturen som andra bygger kring.

Den här konstformen är inte någon speciell favorit för mig, även om det kanske låter så nu. Den är en form, eller ett uttryck bland andra. Typ 40-50-tals modernism. Jag vet inget om vem som gjort skulpturerna, eller när, eftersom det inte finns någon skylt och jag inte har lyckats hitta något på nätet heller.

Uppdatering: När jag gick ovan nämnda promenad igen häromdagen så såg jag på avstånd ett ånglok komma mot mig. Kanske något jag tänkt på precis innan som tog form i denna underliga lilla skulpturgrupp igen. Någon helt annat än förra gången. Och säkert blir det något annat igen nästa gång. Bra konst som interagerar.

Avslutar med det vanliga tipset till de som tycker att jag pratar i nattmössan. Det är väldigt enkelt – byt ut ordet ”vad” mot ordet ”hur” nästa gång du ser ett konstverk du tycker är intetsägande. Tänk inte vad är det där? utan tänk hur är det där? På det enkla sättet kan man komma man rätt så långt.
Bildkonst är ett språk. Det är när man försöker översätta till tal/skriftspråk det blir fel. Låt hjärnan vila lite och använd hjärtat istället.



Det puttrar på....

När nästa helg kommer har jag jobbat 12 dagar utan paus. Bra eller dåligt? Svaret är väl att det inte är bra att säga nej när jobben ramlar in eftersom det oftast brukar komma perioder när man måste marknadsföra sig igen. Så jag "rider på vågen" nu.

En av Sveriges snyggaste ettor enl Expressen 10 mars.



En av Sveriges snyggaste ettor enl Expressen 14 april.





fredag 11 mars 2016

Fredag igen.

Min bild av Margot Wallström ligger på regeringens förstasida :-).
I övrigt har det i vanlig ordning varit kors och tvärs över staden + redigering till sent på kvällarna. Orkar inte lägga ut några nya bilder nu.

fredag 4 mars 2016

Fredag igen, verkar vara vad jag skriver numer.

Om tio minuter (är det fredag). Och det är förstås "på gott" eftersom när jag inte har tid att skriva här mer än en gång i veckan så går ju verksamheten bra! 2016 har jag ju bestämt ska koncentreras på inredning och arkitektur, som ju är mina kärnverksamheter och det jag kan bäst. Verkar som om det lyckas rätt bra då beläggningen är ung. dubbelt så stor som förra året denna tid.
Jag har slutligen, efter hundra år, insett att man måste tillhöra "top ten" på något område för att bli den som får jobben. Därför har jag rensat bort flera verksamheter Skenbild förut hade som tjänster.

Sysslar man med arkitektur och inredning så är de ojämförligt största kunderna fastighetsmäklare. Fastighetsfotografering har ju bland fotografer, tack vare "servicebyråerna" fått ett rykte om sig att vara mindre krävande. Och det stämmer säkert för de aktörerna då deras fotografer inte behöver mycket hantverkskunskap för att riva av ett jobb enligt mallen och skicka till redigering i något varmt land (jag har testat själv!).

För oss "traditionella" (eller kanske mossiga?) ser det dock helt annorlunda ut. Förutom allt annat med olika förutsättningar varje gång man kommer in i en lägenhet/hus, så är det också redigeringen som redan före fotograferingen spelar en roll. Fotografering och redigering hänger intimt ihop vid denna typ av fotojobb. Man ljussätter och exponerar med redigeringens möjligheter i bakhuvudet. Ofta krävs flera exponeringar med och utan blixtutfyllnad för varje bild och alla rum är olika! Om man ska leverera något som särskiljer och inte bara gör att man försvinner i mediabruset så ställs det lite krav på fotografen! Vilket ju är bra, eftersom man då får nytta av alla år man jobbat och skaffat sig "ögon" för hur olika lokaler ska ljussättas under olika förutsättningar, olika tider på året, på dygnet och olika väder. Plus vilka detaljer som kanske särskiljer objektet, Vad som behöver framhävas och vad som är mindre viktigt helt enkelt.

Så nu är det detta som gäller för mig. Prio 1 är nöjda kunder bland de mäklare och fastighetsbolag jag har som kunder (jag kör inte via någon förmedling). Alla andra uppdrag, inklusive en del "prestigeuppdrag" eller skrytjobb som jag också har haft och ibland har, kommer f.o.m. 2016 i andra hand!

Kanske är det ett ålderstecken :-( jag bryr mig inte längre om att försöka få de "finaste" jobben utan prioriterar nu de som ger en jämn sysselsättning och som jag dessutom tycker är roligast. Roligast dels pga utmaningen att aldrig veta var man kommer när man ringer på nästa dörr, eller vem man ska möta. Plus det där med olika förutsättningar för varje rum. Som ska klaras av med den utrustning man orkar bära med sig.