Nya tider!
Jag har tidigare skrivit här om mitt förhållande till utrustning. Det är inte så bra. Jag gillar inte prylar och ännu mindre gillar jag tunga och stora prylar. Nu har det gått flera år sedan studioblixtarna (utom en) fick respass och byttes mot en uppsättning speedlights med pocketwizards. Vid ett enda tillfälle har jag inte klarat jobbet sedan utan varit tvungen att rigga studioblixt. Övriga två-tre hundra tillfällen har fungerat utmärkt med små lätta batteridrivna blixtar. Det blir en annan teknik helt enkelt. Men det finns många som tänker likadant och jag har lärt mig massor av fotografer som Scott Hargis, som fick mig att sluta släpa prylar för att fotografera inredning och även på siten Strobist som är fylld av tips och teknik för foto med speedlights.
SÅ nu har turen kommit till kamerautrustningen. Sista "springuppdraget" jag hade, vid ett statsbesök, då jag var tvungen att kuta runt i olika miljöer i ungefär en timme med två kamerahus med 24-70 och 70-200 hängande på mig plus en 14-24 i ryggsäck, fick mig att tänka aldrig mer! Vid sådana tillfällen måste man dessutom ha kostym och inte någon praktiskt fotoväst e.dyl. Inte kan man lägga ifrån sig något heller p.g.a. att allt som hittas utan ägare hamnar i bombbilen :-). Svetten rann och droppade på kamerorna och på insidan av glasögonen, vilket ju inte gjorde jobbet lättare.. Alltså, nu måste det bli ändring!
Jag har tidigare gjort mindre försök med M4:3 systemet och blivit halvnöjd. Men nu tror jag att de (Olympus o Panasonic) har börjat få till det. Senaste generationen kamerahus för detta format ligger i många fall före Canon o Nikon rent tekniskt. Mer innovativa helt enkelt. Olympus har dessutom fått till en serviceapparat som faktiskt slår det avtal jag har med Nikon idag. Olympus skickar en kurir med utbytesutrustning när något går sönder! Jag behöver inte ens ta mig till verkstaden! Det var vad som fattades. Har inte hunnit kolla upp hur långt Panasonic nått i det avseendet. Dock har jag införskaffat en GX7 och ett par objektiv. På nästa uppdrag ska jag plåta parallellt med denna och se hur utfallet blir. Normalt använder jag D800 och D800E till det mesta men har ännu inte en enda gång haft nytta av de 36 megapixlarna. Det slutar alltid med att jag måste dra ner filstorlekarna före leverans. 16Mp som M4:3 idag håller räcker och är overkill för praktiskt taget alla jobb jag gör. Frågor om kort skärpedjup, dynamikomfång mm. bedömer jag är tillräckligt bra med M4:3 för att kunna användas i de allra flesta fall nu. Och bara det att prylarna är en fjärdedel så stora och tunga gör att åtminstone jag får fler och bättre bilder med mig hem. Det blir lättare i flera avseenden helt enkelt. Det finns saker jag inte riktigt vet hur de ska kunna lösas men nu är jag igång iaf! Svaren kommer!
Sist en länk som kan vara värd att begrunda. En jämförelse mellan FÖRRA generationens M4:3 och en kamera som för bara några år sedan var det bästa för "on location" som gick att köpa. Micro 4:3 vs a Full Frame Legend. Tänk sedan tanken att ta jämförelsen vidare bakåt i fotohistorien...
Jag tror/tycker att många av oss fotografer idag har gått från att titta på bilder till att titta på pixlar. En bra bild behöver inte alltid gå att trycka i A0 i kvalitet för att betraktas på 20 cm avstånd. Tänk att det fanns bilder som ansågs bra t.o.m. på småbildstiden :-)
SÅ nu har turen kommit till kamerautrustningen. Sista "springuppdraget" jag hade, vid ett statsbesök, då jag var tvungen att kuta runt i olika miljöer i ungefär en timme med två kamerahus med 24-70 och 70-200 hängande på mig plus en 14-24 i ryggsäck, fick mig att tänka aldrig mer! Vid sådana tillfällen måste man dessutom ha kostym och inte någon praktiskt fotoväst e.dyl. Inte kan man lägga ifrån sig något heller p.g.a. att allt som hittas utan ägare hamnar i bombbilen :-). Svetten rann och droppade på kamerorna och på insidan av glasögonen, vilket ju inte gjorde jobbet lättare.. Alltså, nu måste det bli ändring!
Jag har tidigare gjort mindre försök med M4:3 systemet och blivit halvnöjd. Men nu tror jag att de (Olympus o Panasonic) har börjat få till det. Senaste generationen kamerahus för detta format ligger i många fall före Canon o Nikon rent tekniskt. Mer innovativa helt enkelt. Olympus har dessutom fått till en serviceapparat som faktiskt slår det avtal jag har med Nikon idag. Olympus skickar en kurir med utbytesutrustning när något går sönder! Jag behöver inte ens ta mig till verkstaden! Det var vad som fattades. Har inte hunnit kolla upp hur långt Panasonic nått i det avseendet. Dock har jag införskaffat en GX7 och ett par objektiv. På nästa uppdrag ska jag plåta parallellt med denna och se hur utfallet blir. Normalt använder jag D800 och D800E till det mesta men har ännu inte en enda gång haft nytta av de 36 megapixlarna. Det slutar alltid med att jag måste dra ner filstorlekarna före leverans. 16Mp som M4:3 idag håller räcker och är overkill för praktiskt taget alla jobb jag gör. Frågor om kort skärpedjup, dynamikomfång mm. bedömer jag är tillräckligt bra med M4:3 för att kunna användas i de allra flesta fall nu. Och bara det att prylarna är en fjärdedel så stora och tunga gör att åtminstone jag får fler och bättre bilder med mig hem. Det blir lättare i flera avseenden helt enkelt. Det finns saker jag inte riktigt vet hur de ska kunna lösas men nu är jag igång iaf! Svaren kommer!
Sist en länk som kan vara värd att begrunda. En jämförelse mellan FÖRRA generationens M4:3 och en kamera som för bara några år sedan var det bästa för "on location" som gick att köpa. Micro 4:3 vs a Full Frame Legend. Tänk sedan tanken att ta jämförelsen vidare bakåt i fotohistorien...
Jag tror/tycker att många av oss fotografer idag har gått från att titta på bilder till att titta på pixlar. En bra bild behöver inte alltid gå att trycka i A0 i kvalitet för att betraktas på 20 cm avstånd. Tänk att det fanns bilder som ansågs bra t.o.m. på småbildstiden :-)
Kommentarer
Skicka en kommentar