Och de egna projekten också!
Egna projekt är en förutsättning för att jag ska kunna jobba i kundprojekt eller producera bildbyråbilder. Jag måste koppla bort "professionalismen" en stund varje dag, sluta tänka på teknik och användningsområde eller kundönskemål. Bara göra bilder som jag vill att bilder ska vara.
I mitt fall handlar det då om samma bildsyn som jag en gång hade då jag gick på Konstfack och startade min verksamhet som målare/tecknare/fotograf. Jag jobbar mycket med bildbyggnad och komposition och ogillar det "lösa". Jag vill ha en grund att stå på och improvisera över. Det stör mig när jag ser fotografer som ägnar sig åt effektsökeri, eller åt att försöka göra det som för tillfället är "inne" om man bläddrar lite i tidningarna, istället för att lägga ner det jobb som krävs för att lära sig grunderna i hur man bygger en bild. Men sådana tankar får man inte släppa fram i kundprojekt. För där kan ens personliga kriterier ibland hamna stick i stäv med kundens uppfattning även om jag alltid försöker styra åt ett håll där alla blir nöjda.
Det här låter möjligen konstigt men det handlar helt enkelt om samma sak som kanske händer en snickare. Snickaren skulle ha gjort på ett sätt men hans uppdragsgivare vill ha det på ett annat sätt... Ingen motsättning egentligen men troligen blir uppdraget bättre utfört om snickaren har ett eget hus att snickra på också, så att bägge blir nöjda.
Just nu har jag två pågående egna projekt, varav det ena är bloggen In Transit där jag jobbar med bilder exakt som jag själv vill ha det och där tanken är att det ska vara ett flöde med sammanhängande bilder. Varje foto behöver inte stå för sig själv utan ska ibland fungera som en av två, en av tre eller t.o.m. fyra-fem delar som tillsammans bildar en bild. Ung. som livet består av olika små delar som möts på olika plan och med lite politikerjargong bilder en "sammantagen bild". Så tycker jag livet fungerar och ser ut.
Det andra projektet kallar jag Staden. Det har pågått i åratal och kommer nog aldrig till något slut. Där är tvärtom kravet att varje bild ska stå för sig själv. Kanske blir det en utställning som delmål någon gång framöver.
I mitt fall handlar det då om samma bildsyn som jag en gång hade då jag gick på Konstfack och startade min verksamhet som målare/tecknare/fotograf. Jag jobbar mycket med bildbyggnad och komposition och ogillar det "lösa". Jag vill ha en grund att stå på och improvisera över. Det stör mig när jag ser fotografer som ägnar sig åt effektsökeri, eller åt att försöka göra det som för tillfället är "inne" om man bläddrar lite i tidningarna, istället för att lägga ner det jobb som krävs för att lära sig grunderna i hur man bygger en bild. Men sådana tankar får man inte släppa fram i kundprojekt. För där kan ens personliga kriterier ibland hamna stick i stäv med kundens uppfattning även om jag alltid försöker styra åt ett håll där alla blir nöjda.
Det här låter möjligen konstigt men det handlar helt enkelt om samma sak som kanske händer en snickare. Snickaren skulle ha gjort på ett sätt men hans uppdragsgivare vill ha det på ett annat sätt... Ingen motsättning egentligen men troligen blir uppdraget bättre utfört om snickaren har ett eget hus att snickra på också, så att bägge blir nöjda.
Just nu har jag två pågående egna projekt, varav det ena är bloggen In Transit där jag jobbar med bilder exakt som jag själv vill ha det och där tanken är att det ska vara ett flöde med sammanhängande bilder. Varje foto behöver inte stå för sig själv utan ska ibland fungera som en av två, en av tre eller t.o.m. fyra-fem delar som tillsammans bildar en bild. Ung. som livet består av olika små delar som möts på olika plan och med lite politikerjargong bilder en "sammantagen bild". Så tycker jag livet fungerar och ser ut.
Det andra projektet kallar jag Staden. Det har pågått i åratal och kommer nog aldrig till något slut. Där är tvärtom kravet att varje bild ska stå för sig själv. Kanske blir det en utställning som delmål någon gång framöver.
Kommentarer
Skicka en kommentar