tisdag 24 september 2013

De dyraste objektiven...

...brukar vara de ljusstarkaste. Man kan få betala många tusenlappar extra för ett enda bländarsteg. I första hand kanske för att kunna hålla ISO nere för krävande applikationer (det korta skärpedjupet som kommer med är en annan historia). Om man fotograferar i dåligt ljus och inte kan blixtra så är det rätt avgörande för resultatet eftersom ISO-tal ofta är logaritmiska precis som bländartal. D.v.s. att ett steg är en fördubbling. Prova att ta en bild i halvmörker och jämför t.ex. 3200 med 6400. Den skillnaden kan vara som natt o. dag (skillnaden blir mycket mindre i dagsljus).
Nu har DxO Labs (allmänt erkänt testlabb) undersökt skillnader mellan kombinationer av ljusstarka objektiv och kamerahus och kommit fram till det i mina ögon sensationella resultatet, att många kameror har en automatisk smyghöjning av ISO på största bländaröppning! Detta för att kompensera för det ljusavfall som den branta vinkeln från bländare till sensor ger. Så teoretiskt kan resultatet alltså bli att man kunde ha köpt ett objektiv med största bländare ett steg mindre och därmed mycket billigare för att få samma resultat! (Vad gäller bruset alltså).
Läs rapporten: http://www.dxomark.com/index.php/Reviews/F-stop-blues

torsdag 19 september 2013

Färgdians spår.

Funderar på mina bilder och varför jag inte blir imponerad av stort dynamikomfång (gör de flesta jobben med Nikon D800 och D800E). Men som tidigare nämnt så skulle jag aldrig välja någon av de kamerorna till mina egna projekt. Dessutom är jag allergisk mot HDR. Osäkrar revolvern så fort jag anar den tekniken i en bild. Använder det dock ibland för inredningsfoto p.g.a. separationen man kan få i mellantonerna, men aldrig i egna projekt. Varför? Tror jag kom på det idag. Jag fotograferade ju faktiskt i en massa år innan "digitaleran" började. Troligen kan jag inte komma ur färgdians grepp. Att man underexponerade ett halvt steg och gärna valde vinklar för att få grepp om ljuset. Det sitter i! Och det närmaste detta man kan komma idag är liten sensor och därmed snävt dynamikomfång. Fotografera sedan i JPEG (som jag heller aldrig skulle göra i jobbet) så blir det väldigt nära Provia eller Velvia (om man valt rätt färgprofiler)...
Så kontentan av det hela är att jag gillar när det är onaturligt på ett sätt men inte när det är det på ett annat :-)

tisdag 17 september 2013

Och de egna projekten också!

Egna projekt är en förutsättning för att jag ska kunna jobba i kundprojekt eller producera bildbyråbilder. Jag måste koppla bort "professionalismen" en stund varje dag, sluta tänka på teknik och användningsområde eller kundönskemål. Bara göra bilder som jag vill att bilder ska vara.
I mitt fall handlar det då om samma bildsyn som jag en gång hade då jag gick på Konstfack och startade min verksamhet som målare/tecknare/fotograf. Jag jobbar mycket med bildbyggnad och komposition och ogillar det "lösa". Jag vill ha en grund att stå på och improvisera över. Det stör mig när jag ser fotografer som ägnar sig åt effektsökeri, eller åt att försöka göra det som för tillfället är "inne" om man bläddrar lite i tidningarna, istället för att lägga ner det jobb som krävs för att lära sig grunderna i hur man bygger en bild. Men sådana tankar får man inte släppa fram i kundprojekt. För där kan ens personliga kriterier ibland hamna stick i stäv med kundens uppfattning även om jag alltid försöker styra åt ett håll där alla blir nöjda.
Det här låter möjligen konstigt men det handlar helt enkelt om samma sak som kanske händer en snickare. Snickaren skulle ha gjort på ett sätt men hans uppdragsgivare vill ha det på ett annat sätt... Ingen motsättning egentligen men troligen blir uppdraget bättre utfört om snickaren har ett eget hus att snickra på också, så att bägge blir nöjda.

Just nu har jag två pågående egna projekt, varav det ena är bloggen In Transit där jag jobbar med bilder exakt som jag själv vill ha det och där tanken är att det ska vara ett flöde med sammanhängande bilder. Varje foto behöver inte stå för sig själv utan ska ibland fungera som en av två, en av tre eller t.o.m. fyra-fem delar som tillsammans bildar en bild. Ung. som livet består av olika små delar som möts på olika plan och med lite politikerjargong bilder en "sammantagen bild". Så tycker jag livet fungerar och ser ut.
Det andra projektet kallar jag Staden. Det har pågått i åratal och kommer nog aldrig till något slut. Där är tvärtom kravet att varje bild ska stå för sig själv. Kanske blir det en utställning som delmål någon gång framöver.

tisdag 10 september 2013

Varför kompaktkamera?

När jag plåtar privat, eller till min bilderblogg (nuvarande = In Transit, tidigare(2) = Every day memorials och Stockholm Suburban Life ) använder jag aldrig systemkamera. Några olika kompaktkameror har passerat genom åren och det alla har gemensamt är den lilla sensorn och det begränsade dynamikomfånget. D.v.s. det som alla kompaktkameror har gemensamt och som brukar ses som dessa kamerors stora brist. Viktigt för mig är att objektivet är bra. Det ska vara skarpt ända ut i kanterna och har kameran zoom så ska det vara acceptabelt skarpt på alla brännvidder och alla bländare. Egenskap nummer två ska vara att det går att fotografera manuellt. Råformat däremot är mindre viktigt i detta sammanhang.
Varför kompakt? Den mest uppenbara anledningen är ju att kameran alltid är med. Med kompakt menar jag en kamera man kan ha i byxfickan, inte de större modellerna. Med en sådan kamera kan man fotografera i många situationer som inte skulle funka med en stor och ”synlig” kamera.
Nästa anledning är att det på många modeller går att ändra sidförhållandena, t.ex. till 16:9 som jag ofta vill ha. Det är inte samma sak att beskära senare. Jag vill ha det direkt i kameran.
Den sista och viktigaste anledningen är det "videolika" skärpedjupet. Allt blir skarpt helt enkelt. Det är en effekt av den lilla sensorn och brukar av många ses som en nackdel. Alltså att det är svårt att få kort skärpedjup. Men jag ser det som en fördel. Bilderna kommer närmare det jag faktiskt såg och verkar vara mindre påverkade av tekniken. Själv kan man ju inte se med kort skärpedjup. Det man gör är att man flyttar fokus hela tiden och skärpan är alltid där fokus är (om man har glasögonen på sig :-) därför tycker jag att bilder med nästan oändligt skärpedjup ligger närmare min egen verklighet. Närmare det där man brukar säga, att kameran ska vara en förlängning av blicken…
Det blir helt enkelt inte så mycket FOTO utan mer BILD! Om ni förstår vad jag menar.
(bilden ovan är plåtad i makroläge och då blir denna effekt mindre påtaglig).
Andra effekter av att ha en liten sensor är att dynamikomfånget är sämre än med en stor sensor liksom att brusegenskaperna är sämre särskilt på höga ISO. Det kan vara störande ibland och en fördel ibland. Bara man vet om det så kan man utnyttja det med för att få den bild man vill. En ytterligare "nackdel" kan vara att det blir svårt att göra en jätteförstoring i bra kvalitet. men även där gäller ju att bara man är medveten om det så är det inget problem. För min egen del och i mina egna projekt har det behovet aldrig funnits.

Så kontentan av detta är att jag aldrig skulle försöka/våga göra ett jobb med en kompaktkamera men att jag heller aldrig skulle fotografera privat med en systemkamera…
 

tisdag 3 september 2013

Måndag på tisdag...

Inga bokade jobb förrän om två-tre veckor. Bilderna till bildbyrån fördröjda över helgen p.g.a. Telia (störningar i bredbandsnätet). Ingen ringer, inga mail. Men vis av erfarenheten vet jag att om någon timme kan det vara precis tvärtom. Det är den ovissheten som är priset för att vara sin egen chef och styra sin egen tid. Ett billigt pris tycker jag.
Börjar med hemsidan. Uppdateringar, lite nya bilder, bort med lite gamla. Produkt- o industri behöver uppdateras med focus stacking bilder. Måste hitta lämpligt litet föremål. Mynt brukar vara bra. Uppdatera kundsidan med logotyper för kunder de senaste månaderna. Vilka är nya? Funderar – jo Svenska Bil AB, Äppelfabriken, Spritmuséet, Blomdahls bygg, Tema arkitekter, Solna stad. Kommer inte på fler. Alltså hämta deras logos och klistras över alla befintliga på kundsidan: Kunder (OBS att detta är RIKTIGA kunder och inte någon halvt påhittad lista som många har).
Bokföringsprogrammet blinkar som vanligt rött för obetalda fakturor. Märker att det på de senaste 2-3 åren blivit en trend att ingen betalar fakturor i tid. Jag har 30 dagars kredit men ändå – åtminstone hälften av kunderna måste påminnas. Och det gäller inte små företag som kan ha likviditetsproblem periodvis, utan oftast de allra största. Betalningsmoralen i samhället är låg. Och lägst verkar den vara i de största företagen… Har t.ex. en kund nu som krånglat i snart fyra månader med en faktura som måste vara kaffepengar för dem. Och då var det stora tidningsrubriker för någon månad sedan om rekordvinsten i företaget (700 milj. efter skatt). Jag vet vad det beror på – de betalar inte sina leverantörer...
Pyspunka på firmabilen.
Ringer däckverkstan för att få det gjort snarast möjligt. Måste lämna ett par kamerahus på rengöring och koll också. Bäst att passa på nu när det är lite att göra. Och så går dagen...med god hjälp av kaffeautomaten ute i de gemensamma utrymmena i kontorshotellet. Sista rycket blir att gå igenom Moskvabilderna för att vaska ut de som går att använda.