Brus = dålig bild…
Jag läste i dag ett test av en kamera. Testaren gjorde den vanliga genomgången av bl.a. brusnivåer på olika ISO. En sak var dock ny, i stället för att bara visa hur det ser ut skrev denna testare att ”den här bilden är förstörd av en alltför hög brusnivå”. Då (först) slog det mig att det kanske är så många i fotovärlden tänker…
Jag har ibland haft svårt att förstå, eller snarare hålla med om, att en bild är bättre än en annan p.g.a. högre upplösning, lägre brus o.s.v. För mig har detta alltid varit egenskaper som visst spelar roll i olika kommersiella sammanhang men som inte har något alls att göra med om bilden är bra eller inte. Det är egenskaper helt enkelt. Inte kvalitetskriterier.
Förmodligen ser jag det så pga alla år jag tillbringat i konstskolor och den bildsyn det har gett mig. Jag kan inte blanda in tekniska värderingar i en bilds värde. En bild är färg, form, komposition och bildbyggnad. Visst, så tänker jag ju inte när jag gör jobb åt mina kunder, då gäller ju snarare SFF:s leveransrekommendationer och allt det där, men då gäller det jobb. Ett hantverk. Att leverera en teknisk kvalitet som inte kan ifrågasättas.
Men för min egen del, när jag jobbar med mina egna bilder, som jag t.ex. gör på bilderbloggen Everyday memorials, är alla tekniska aspekter helt ointressanta. Åtminstone i riktningen ”pixelpeeping” och i avseendet om en bild är bättre eller sämre. Brus t.ex. kan man använda sig av, snävt dynamikomfång är många gånger bättre än stort o.s.v.
Jag tar en nattpromenad. Regnet hänger i luften, gatlyktorna speglar sig i vattnet. Det är mörker och fukt. Döda löv. Rask promenad. Råkallt.
Hur ska jag kunna förmedla detta? Denna scen? Det jag vet är att en perfekt exponerad gråskala inte har något med det problemet att göra. Inte heller vitbalans avstämd efter gråkort. Inte total avsaknad av brus. Inte upplösning nog för att göra en affisch. Inte ljussättning. Inte ett perfekt mtf-diagram för optiken. Det som till sist spelar roll är färg, form, komposition och bildbyggnad samt ens egen förmåga att omsätta detta till fotografisk bild.
Och att ha en kamera som är med på promenaden. Gärna en kompakt med liten sensor så att man kan utnyttja bruset bättre :-) Och naturligtvis, kunskapen om verktyget. Vad kameran kostar har väldigt liten betydelse jämfört med hur bra man kan den. Det som avgör är om man vet hur man ska göra för att få bilden att se ut som man vill. Jämför gärna med hur man blandar färger när man målar. Ju mer man kan om färgens egenskaper dessto närmare kan man komma målet. Vilket fabrikat det är eller vad den kostar är inte relevant.
Jag har ibland haft svårt att förstå, eller snarare hålla med om, att en bild är bättre än en annan p.g.a. högre upplösning, lägre brus o.s.v. För mig har detta alltid varit egenskaper som visst spelar roll i olika kommersiella sammanhang men som inte har något alls att göra med om bilden är bra eller inte. Det är egenskaper helt enkelt. Inte kvalitetskriterier.
Förmodligen ser jag det så pga alla år jag tillbringat i konstskolor och den bildsyn det har gett mig. Jag kan inte blanda in tekniska värderingar i en bilds värde. En bild är färg, form, komposition och bildbyggnad. Visst, så tänker jag ju inte när jag gör jobb åt mina kunder, då gäller ju snarare SFF:s leveransrekommendationer och allt det där, men då gäller det jobb. Ett hantverk. Att leverera en teknisk kvalitet som inte kan ifrågasättas.
Men för min egen del, när jag jobbar med mina egna bilder, som jag t.ex. gör på bilderbloggen Everyday memorials, är alla tekniska aspekter helt ointressanta. Åtminstone i riktningen ”pixelpeeping” och i avseendet om en bild är bättre eller sämre. Brus t.ex. kan man använda sig av, snävt dynamikomfång är många gånger bättre än stort o.s.v.
Jag tar en nattpromenad. Regnet hänger i luften, gatlyktorna speglar sig i vattnet. Det är mörker och fukt. Döda löv. Rask promenad. Råkallt.
Hur ska jag kunna förmedla detta? Denna scen? Det jag vet är att en perfekt exponerad gråskala inte har något med det problemet att göra. Inte heller vitbalans avstämd efter gråkort. Inte total avsaknad av brus. Inte upplösning nog för att göra en affisch. Inte ljussättning. Inte ett perfekt mtf-diagram för optiken. Det som till sist spelar roll är färg, form, komposition och bildbyggnad samt ens egen förmåga att omsätta detta till fotografisk bild.
Och att ha en kamera som är med på promenaden. Gärna en kompakt med liten sensor så att man kan utnyttja bruset bättre :-) Och naturligtvis, kunskapen om verktyget. Vad kameran kostar har väldigt liten betydelse jämfört med hur bra man kan den. Det som avgör är om man vet hur man ska göra för att få bilden att se ut som man vill. Jämför gärna med hur man blandar färger när man målar. Ju mer man kan om färgens egenskaper dessto närmare kan man komma målet. Vilket fabrikat det är eller vad den kostar är inte relevant.
Kommentarer
Skicka en kommentar