När, Var, Vad eller Hur?
Ett problem som jag inbillar mig att även andra fotografer med samma bakgrund som jag har (omskolad konstnär), är att vi inte riktigt får utlopp för viljan att jobba med färg och form som språk. Eller "HUR-frågan", som jag kallar den. På uppdrag gör man bilder (åtminstone jag som industrifotograf) som svarar på andra frågor. Mer beskrivande och ibland estetiserande. Eller bara redovisande. Det handlar oftast om var, när och vad. Mer sällan om hur. Man kan inte slarva med tekniken eller försöka medvetet använda den för att uttrycka något annat än det som syns i motivet. Utrustningen som hänger med på ett uppdrag är ofta tung och utrymmeskrävande (jag har två färdigpackade ryggsäckar som är förberedda för olika typer av uppdrag). Inte ens bildbyråfotograferingen som ju annars är helt fri i motivval o.dyl. kommer undan de tekniska kraven. Utan snarare är det väl tvärtom så att i dessa "spontana" bilder krävs det ofta ännu mer av tekniken. Bilderna måste dessutom efterbehandlas på olika sätt för att möta både de juridiska och de tekniska krav bildbyråerna har. Allt detta gör fotografjobbet till ett visserligen roligt, men ibland otillfredsställande jobb då man skulle vilja göra en bild på ett helt annat sätt men vet att det skulle leda till en uppdragsgivare mindre.
Och nu ska jag ta några politiskt inkorrekta åsikter som kanske ger mig några nya ovänner :-)
Om jag försökte ta mig in på reklammarknaden då? Får jag då jobba mer med färg och form? Ser man på reklamfotografin så handlar det ofta om effektsökeri och skapande i datorn. Inte det jag menar. Reklam- och modefoto är trendkänsligt och till sin natur ytligt. I mina ögon helt enkelt ointressant även om det i vissa fall av stilhistoriska skäl blir intressant med åren.
Hur gör man då? Det är klart, kunde jag förvandla mig till Josef Sudek med färg istället för svartvitt eller Tom Waits med kamera istället för megafon så vore ju saken klar. Men det kan jag ju inte.
Jag gjorde för tre år sedan ett "utbrytningsförsök" eller vad man ska kalla det, "säkerhetsventil" kanske är rätt ord med bloggen Stockholm Suburban Life där jag lade ut en ny bild i princip varje dag under 2008-2009 och försökte att på det sättet förmedla hur det ÄR (livet?). Vet inte hur pass bra det lyckades men eg. spelar det ingen roll eftersom syftet var att helt enkelt få göra vilka bilder som helst utan några krav (som helst). Med kamera. I alla fall fick jag avsevärt många fler följare då än denna blogg har och har haft. Och en del sura kommentarer när jag avslutade det projektet och istället startade denna tråkiga konventionella jobb blogg.
Så nu ska det bli ett nytt försök. En fortsättning, fast fristående (i den gamla hade jag av någon anledning bestämt att alla bilder skulle vara i 16:9 format). Helt utan krav denna gång. Kanske kommer det en bild varje dag. Kanske 10, kanske ingen. Formatet kan vara hur som helst o.s.v. Begränsningen blir att Blogger inte tar hur stora bilder som helst!
Återkommer med namn och adress på den nya bloggen.
Och nu ska jag ta några politiskt inkorrekta åsikter som kanske ger mig några nya ovänner :-)
Om jag försökte ta mig in på reklammarknaden då? Får jag då jobba mer med färg och form? Ser man på reklamfotografin så handlar det ofta om effektsökeri och skapande i datorn. Inte det jag menar. Reklam- och modefoto är trendkänsligt och till sin natur ytligt. I mina ögon helt enkelt ointressant även om det i vissa fall av stilhistoriska skäl blir intressant med åren.
Hur gör man då? Det är klart, kunde jag förvandla mig till Josef Sudek med färg istället för svartvitt eller Tom Waits med kamera istället för megafon så vore ju saken klar. Men det kan jag ju inte.
Jag gjorde för tre år sedan ett "utbrytningsförsök" eller vad man ska kalla det, "säkerhetsventil" kanske är rätt ord med bloggen Stockholm Suburban Life där jag lade ut en ny bild i princip varje dag under 2008-2009 och försökte att på det sättet förmedla hur det ÄR (livet?). Vet inte hur pass bra det lyckades men eg. spelar det ingen roll eftersom syftet var att helt enkelt få göra vilka bilder som helst utan några krav (som helst). Med kamera. I alla fall fick jag avsevärt många fler följare då än denna blogg har och har haft. Och en del sura kommentarer när jag avslutade det projektet och istället startade denna tråkiga konventionella jobb blogg.
Så nu ska det bli ett nytt försök. En fortsättning, fast fristående (i den gamla hade jag av någon anledning bestämt att alla bilder skulle vara i 16:9 format). Helt utan krav denna gång. Kanske kommer det en bild varje dag. Kanske 10, kanske ingen. Formatet kan vara hur som helst o.s.v. Begränsningen blir att Blogger inte tar hur stora bilder som helst!
Återkommer med namn och adress på den nya bloggen.
Bra.
SvaraRadera